Bubb.la fyller ett år, och är trevligare än andra liberala projekt

Det blir till att återuppväcka bloggen, dels för att jag alldeles för ofta har nedsättande, arga och ur PK-synpunkt tveksamma rants att kläcka ur mig, men framförallt för att Bubb.la fyllde ett år igår och jag har varit med sedan starten. Här är mina reflektioner om det hela.

Siten gick nyligen över 7000 likes på Facebook, det finns runt 200 redaktörer och varje vecka visas de länkar som postas för hundratusentals människor.  Jag själv har under året postat strax över 1000 länkar (femte plats bland redaktörerna), avlagt över 2600 röster och kommenterat över 400 gånger. Förutom att få ständiga stavfel rättade av den gode Måns (tillnamnet ”den förskräcklige”) har det även fått mig att hitta nyhetskällor som jag faktiskt tycker om. Främst har jag börjat tycka om The Independent och Pink News som båda är underhållande, välskrivna och ofta anständigt tidiga på rapportera om saker. Pink News rapporterar i princip allt som har att göra med HBTQ-frågor, och om man slipper få sina bög-nyheter från Aftonbladet blir det mycket enklare att ta dessa frågor på allvar. Även om det i Sverige ofta handlar om rent trams så finns det viktiga rättighetsfrågor runt om i världen som är värda att uppmärksamma.

Redaktionsgruppen är också en trevlig samling människor. Folk som inte bidrar eller är för negativa utan att vara konstruktiva har försvunnit efterhand och varje gång någon hittar en trevlig tjomme som de tror kan bidra tenderar denne att bli inbjuden och få testa, som en osynling hand försvinner mindre lämpade (och någon enstaka lämpad) människor och folk som passar bättre tillkommer.

Nu har jag aldrig, främst av geografiska skäl, varit involverad i Frihetsfronten. Däremot har jag varit med i Liberala partiet, gått på en del FMSF-grejer och någon gång i tonår och jag vågar säga att när det kommer till liberala projekt är  Bubb.la det bästa jag varit med om. Det är också antagligen det mest aktiva och största sådana i Sverige just nu. Det är väldigt kul att få vara med på ett hörn.

Vad är det för fel på det här landet?

I stort tycker jag om Sverige. De flesta människor man träffar är rätt trevliga, klimatet passar mig ganska bra och vissa delar är väldigt vackra. Samtidigt blir jag bra jävla less på all idioti vi hittar på ibland. Den senaste tiden har varit särskilt störig på det sättet. Kvällstidningen, och jag använder termen liberalt nog att innefattat ”glorifierad skvallerblaska”, Aftonbladet tröttnade på att konkurrenterna på Expressen tillfälligt tagit över titeln som landets minst seriösa medieinstitution och snodde helt enkelt idén att samarbeta med vänsterextrema trolljägare för att ge sig på ”trollen” på Flashback. HAX sammanfattade som vanligt det hela bäst.

Det roliga med det hela är att exemplen de tar upp, till exempel i den här radiointervjun, helt enkelt inte har något alls att komma med jämfört med vilken genomsnittlig dag som helst för många människor som spelar datorspel online, spelar poker på nätet eller utför ett otal andra sysslor. Jag misstänker att lapplisor har en liknande situation. Skillnaden mellan de som skriker om att anonyma näthatare ska hängas ut eller ännu värre klagar på att Flashback inte faller under svensk lag och oss som inte bryr oss så mycket är att vi lärt oss vad engelska skolbarn lär sig någon gång i sexårs-åldern:

Sticks and stones will break my bones
But words will never harm me.

Inte nog med att medieeliten vill avskaffa anonymiteten på internet utifrån att vissa människor säger elaka saker heller, nu tyder väldigt mycket på att denna typ av ”häng ut folk med fel åsikter, gärna med namn och bild oavsett om de för allmänheten tidigare är totalt okända”-journalistik krävt sitt första dödsoffer. Någon lokal SD-politiker tog tydligen livet av sig över det hela. Nu tycker jag inte om SD, men när stora tidningar mobbar folk till döds är någonting allvarligt fel.

Det värsta med det hela är dock inte att ett gäng tidningar blandat ihop det där med att granska makten åt folket med att granska folket åt makten eller att jag tvingas hålla med Alexander Bard, den sistnämnda blir mer och mer sympatisk och det här med att stora företag försöker kontrollera internet har ju gått lite sådär rent historiskt. *host* Pirate bay *host*

Det absolut jävligaste med det hela är att om medieelit, politisk elit och i princip allt som ses som ”överheten” börjar sparka nedåt och slicka uppåt så kommer det lätt en motreaktion. Jag är tveksam till om ens hälften av de röstberättigande vet någonting alls om vad SD egentligen har för politik annat än att de vill minska invandringen, men eftersom varenda privilegierad moralkärring som får chansen bestämmer sig för att sparka på dem så spelar det ingen roll om de inte kommit med nya idéer sedan de hade 1.5% av rösterna, är lika mediatränade som en genomsnittlig gråsten och har ett brunt förflutet. De jävlarna tar ändå toppnoteringar i opinionen. Nu är yougov ett rätt dåligt institut med sunkiga mätmetoder, men det ska till en rejäl felmarginal innan 19% är tillbaka på valets ~13%.

Aftonbladet och Expressen har gjort mer för att stödja Sverigedemokraterna genom sina hatkampanjer hot anonyma högerextremister, nättroll och partiet i stort än Avpixlat och Samtiden någonsin skulle klara av. Det går inte att mobba ihjäl ett parti, oavsett vilken brist på idéer och kompetens de har, om du genom att göra det framställer dem som underdogs. Det enda som finns kvar är att säga; vad var det jag sa?

Varför röstar homosexuella i Frankrike på högerpopulister?

Jag blev nyligen tipsad om en artikel där det framgår att de franska högerpopulisterna Front National med Marine Le Pen i spetsen har ett oproportionerligt stort stöd bland homosexuella.

”A survey by the polling firm Ifop indicates a dramatic increase in support for the FN among homosexual and bisexual voters since the French presidential elections of April 2012. It showed, for instance, that in Paris 26 per cent of homosexuals supported Le Pen, compared with 16 per cent of hetero-sexuals.”

Förklaringen som framförs i artikeln är en kombination av att FN har gjort ett medvetet försök att bli mer socialt accepterade genom att rensa bort mer aggressiv retorik tillsammans med det faktum att ett antal hatbrott mot homosexuella utförts av människor med arabisk bakgrund vilket skyllts på muslimer. Marine Le Pen far, den tidigare partiledaren för FN hade en lång historia av grovt homo-fientliga uttalanden medan den nuvarande partiledaren har så pass många homosexuella medarbetare att en del mindre nogräknade partimedlemmar klagat över att partiet helt enkelt tagits över av bögar.

 

Högerpartier och HBTQ i Sverige och England

Jag hittar inte riktigt några motsvarande undersökningar av samma storlek i andra länder. Klart är att brittiska UKIP, trots att de nog får anses mindre extrema än FN, inte alls har någon framgång hos HBTQ-personer som röstar. Detta beror antagligen på att de säger så mycket dumheter om homosexuella, mina ”favoriter” när det kommer till den typen av idioti är nog följande:

I Sverige vet jag inte riktigt hur situationen ser ut, men det finns åtminstone tillräckligt många homosexuella SD:are för att QX kände sig nödgade att skriva en artikel om det 2009. Den journalistiska kvalitén på artikeln kan möjligen ifrågasättas, men det framkommer i vart fall följande:

”Hbt-anhängare till partiet menar i stort sett uteslutande att det är deras avståndstagande från muslimer som gör att de tänker rösta på SD.”

Trenden när det kommer till homosexuella som röstar på ”högerpopulistiska” partier är alltså ett avståndstagande eller åtminstone en oro för islam i olika former. Detta är också den tes som SD framförde 2010 i en debattartikel om sexuella minoriteter och SD.

I QX-artikeln jag länkade till ovan hävdar en Sören Juvas från RFSL att ”hbt-folk som engagerar sig i ett parti som anser att de själva skall ha en sämre behandling än andra i samhället, saknar såväl ryggrad som självrespekt.

Vad föranleder rädslan för islam?

Givet att inte en fjärdedel av Frankrikes HBT-are saknar ryggrad och självrespekt (en tes som nog endast en person med grova fördomar om homosexuella eller möjligen väldigt låga tankar om mänskligheten skulle föra fram) har Juvas fel i resonemanget.

Tesen att homo- och bisexuella kan rösta på högerpopulister på grund av oro över islamisering framstår i ljuset av ovanstående som skapligt sannolik. Detta går också ihop med ett inlägg från den gode Gudmundson jag läste nu på förmiddagen. Det inleds som följer:

”På lördag framträder den brittiskpalestinske predikanten Haitham al-Haddad i Märsta. Arrangörer är Märstas Unga Muslimer och Islamguiden.com. Haitham al-Haddad har betecknats som hatpredikant av flera organisationer i Storbritannien, med anledning av hans uttalanden om homosexuella och judar, hans motstånd mot demokrati, hans försvar för självmordsbombningar, åsikten att Usama Bin Ladin har blivit martyr, hans legitimering av könsstympning och hans förespråkande för införandet av Sharia-lagar med stening av otrogna och dödsstraff för avfällingar på straffskalan – bland annat.”

Det länkas även till artikeln ”Standing up against Homosexuality and LGBTs” som föreläsaren ifråga skrev för några år sedan. Här är några ”höjdpunkter”:

”Some absurdly argue that homosexual inclinations are inherited through one’s genetics. However ridiculous such a claim may be, even if accepted for the argument’s sake, it still does not justify the criminal act. Many scientists have argued a genetic basis for a disposition to commit crimes such as burglary, theft, and sexual abuse, yet the law rightly condemns and punishes these acts.”

”We also appreciate the brave stance of the Nobel peace prize winner and president of Liberia, Ellen Johnson Sirleaf, in defending a law that criminalises homosexual acts and determinedly standing for higher moral standards.”

”It is one thing to give equal rights to different communities so as to reflect our diverse and multicultural society, and quite another to afford a criminal act (according to the fundamentals of all faiths) the same legitimacy as an extremely natural and godly method of seeking union with a member of the opposite sex.”

Min tes

Jag tror att hat föder hat och rädsla. Så länge traditionella partier inte tydligt tar avstånd från muslimsk extremism på samma sätt som annan extremism så kommer de människor som utsätts för sådan att pushas emot andra partier som faktiskt står upp emot hatet i just den frågan. FN är med största sannolikhet inte det parti som bäst försvarar homosexuellas rättigheter, men eftersom de varit tydliga med att ta avstånd ifrån våldet mot homosexuella får de ändå pluspoäng.

Vidare tror jag också att den absoluta och överväldigande majoriteten av muslimer, precis som alla andra, är anständiga människor som inte ägnar sig åt hat och våld. Det är dock viktigt att vi tar avstånd från minoriteten som ägnar sig åt sådant, oavsett om han är muslim, homosexuell, CIS-man eller Sverigedemokrat. En vis man sa en gång; ”En skitstövel är en skitstövel oavsett hudfärg”. Det är när man glömmer detta och börjar med positiv särbehandling genom att förlåta skitstövelbeteende från någon utifrån dennes grupptillhörighet som de utsatta tappar förtroende för systemet och söker sig till alternativ, även om alternativen inte är särskilt bra.

 

Back to basics för Folkpartiet, kräver språktest för femtioelfte gången

Folkpartiet gjorde dåligt ifrån sig i  Sifo-mätningen för januari och följde upp det med att i nästa mätning hamna under riksdagsspärren, med viss marginal. Detta kan tolkas som ett tecken på att förnyelse behövs, vilket också LUF:s Linda Nordlund gjort när hon skrev en rätt bra artikel om det hela för en vecka sedan. Hon konstaterade bland annat:

”Med utspel är det i bästa fall som med barns pysselböcker, där de genom att knyta samman dussintals små prickar får den större bilden att framträda. Men i Folkpartiets fall var det, även för oss med insyn, omöjligt att se hur ordningsomdömen, pappamånader, återinförd värnplikt och ja till euron kunde kopplas ihop till en större vision för Sverige. Ännu mindre en frihetlig sådan.”

Att faktiskt förnya sig och flörta med att bli liberaler igen (om de nu någonsin varit det) hade dock inte varit partiets modus operandi varför Björklund och ett par andra folkpartister idag på DN Debatt istället genomförde en folkpartistisk klassiker. De har återigen lanserat krav på språktest!

Som förslag, utan kontext, är det hela faktiskt en ovanligt sansad idé för att komma ifrån folkpartiet. Den innehåller inget direkt stötande, det går att argumentera för att inget i texten strider mot grundläggande liberala principer och saknar mer spektakulära exempel på logisk gymnastik. Bra start, med andra ord. De lyckas till och med hitta lite självkritik:

”Vi har varit för dåliga på att underlätta för utrikes födda att komma i arbete – det tar fortfarande alldeles för lång tid. Trösklarna in på arbetsmarknaden är för höga. Det driver fram utanförskap. Den som inte har jobb tvingas att leva på bidrag. Det innebär ofta att man hamnar i ett utanförskapsområde där andelen nyanlända invandrare är hög, med arbetslöshet och bidragsberoende och låga skolresultat. Jobb är avgörande för människors frihet.”

Att som det parti som innehaft integrationsministerposten de åtta senaste åren erkänna att integrationen misslyckats är faktiskt stort. Anyway, här kommer elefanten i rummet. Folkpartiet har föreslagit språktest som lösning på integrationsproblematik så ofta att folk tappat räkningen. Här är mitt, med all säkerhet bristfälliga, försök att sammanställa en tidslinje:

2002: Folkpartiet släpper en rapport om språktest och går framåt i opinionen. De får faktiskt sin högsta opinionssiffra på fyra år. Det enda negativa är att Dansk folkeparti ger beröm till förslaget.

2003: Folkpartiet vill inte släppa ett vinnande koncept och släpper en ny rapport. Denna möts dock av motgångar då flera forskare (däribland en av dem vars forskning de använt) påpekar att de använt forskningen fel, dragit fel slutsatser och både Svenska språknämnden samt övriga riksdagspartier sågar rapporten.

2005: Språktestet får mothugg då LUF tar avstånd från det hela.

2006: Språktestet lanseras för tredje gången, Leijonborg gör språktest i Aftonbladet och skämtar efter resultatet om att söka medborgarskap i Norge. Varken övriga allianspartier eller blivande integrationsminister Erik Ullenhag vill dock veta av språktestet.

2008: Folkpartiet förnyar sig och nöjer sig med att lägga förslag om att alla invandrare ska gå på medborgarkurs, förslaget slängs dock ut redan 2009 då de annars riskerar att bli förknippade med SD.

2010: Gulan Avci och Nina Larsson, båda riksdagsledamöter, försvarar språktest på brännpunkt. De känner sig nödgade att bemöta kritiken om grumliga vatten med en retorisk figur innehållande ”den klaraste bergsjö” och bemöter övrig kritik som följer:

”Vad är det då som är så kontroversiellt med krav på språktest för medborgarskap? Jo, antagligen handlar det om att många tror att det krävs medborgarskap för att få bo i Sverige. Det gör det inte.”

Den klassiska ”om du inte håller med oss har du antagligen inte fattat vad vi pratat om”, med andra ord. Noterbart är att detta argument används åtta år efter att språktestet lanserades för första gången.

2012: Folkpartiet lanserar för fjärde gången kraven på språktest. Detta lagom till tioårsjubileet av det ursprungliga förslaget och efter sex år med en folkpartist som integrationsminister.

När folkpartiet nu 2015 lanserar språktestet sker det alltså för femte gången. Vem sa att borgare inte gillar återvinning?

Grekland: Vänstern och nationalister i koalition?

Jonas Sjöstedt (V) är glad över att Alexis Tsipras och hans Syriza tagit makten i Grekland. Åsa Romson säger i samma artikel följande:

”Det här ger ytterligare en signal till ett förändringsarbete inom eurozonen, hur man ska hantera behov av inte bara budgetrestriktivitet utan också möjligheter för länder att hitta andra politiska vägar framåt som ger befolkningen en framtidstro. Resultatet annars är ju att starka nationalistiska och i Grekland nazistiska stämningar hade kunnat blomma ut.”

Utan att riktigt känna någon vidare läsarglädje i att försöka följa den argumentationen kan vi dock konstatera att den goda Åsa tycker att det är bra att en samling halvkommunister tagit makten för att det motverkar nationalism och nazism. Låt oss då koll på vad det är för människor som är demokratins förkämpar i hennes världsbild:

Det är tur att Sverige står utanför EMU, annars hade vi kanske fått se Vänsterpartiet bilda en anti-EU-regering. Det går inte att behandla ett land hur illa som helst och det går inte att vända sig till överstatlighet och regleringar hur länge som helst innan det kommer en reaktion, och reaktion är inte alltid vacker.

Är FI rädda för massinvandring?

FI:s EU-parlamentariker Soraya Post ställde för någon vecka sedan, tillsammans med ett gäng andra parlamentariker, ett par frågor om asylsökande i parlamentet. Den som stack ut var följande:

”What actions does it intend to take to relieve the Member States that form part of the external borders of the EU from the massive influx of asylum-seekers, also in line with the UNHCR pledges?”

Soraya Post, oroar sig alltså för den massiva asylströmmen till Grekland. Att tala om massiva mängder asylsökanden i Grekland är dock lite tveksamt, de senaste siffrorna jag kunde snabbgoogla fram tyder på att Sverige tar emot ungefär 8 gånger så många asylsökanden som Grekland per capita.

Detta ska ses i ljuset va att FI redan varit ute i media och anklagat människor som snackat om massinvandring för rasism.

Någon som fortfarande tar FI på allvar?

Centerpartiet och dess hantering av brottslighet utomlands

Centerpartiet i Örebro har nyligen hamnat i blåsväder för att man vill hantera IS-terrorister som återvänder till staden genom att ge dem rehabilitering i form av terapi och jobbträning. Detta ungefär samtidigt som IS-terroristerna fått rubriker för sin vana att slänga homosexuella män från höga höjder som någon form av straff/underhållning och att de vill ha två hundra miljoner dollar i för att inte avrätta två kidnappade japaner. Detta kan tyckas vara osmakligt och det är lätt att fråga sig om politiker är riktigt kloka. Personligen har jag sedan länge konstaterat att de generellt sett inte är det. I det här fallet står finns det dock ytterligare något tokigt, nämligen att Centerkvinnorna sedan tidigare varit ute och spårat rejält i sin syn på utomlands brottslighet:

”Sexköpslagen har inneburit stora framsteg i arbetet mot prostitution och människohandel i Sverige. Nu är det dags för Sverige att värna om kvinnor i prostitution och människohandelsoffer i hela världen. Vi bör följa Norges exempel att kriminalisera medborgares sexköp utomlands.”

Förutom att detta är fel i sak, vilket jag gått igenom tidigare, öppnar detta intressanta möjligheter kring IS-terroristernas återvändande. Förutom att, enligt Amnesty, ägna sig åt etnisk rensning av historiska proportioner, kidnappa japaner och döda homosexuella genom ”kast med homosexuell från höga höjder” inför publik har nämligen IS-terroristerna även ägnat sig åt människohandel och slaveri för sexuella ändamål. Jag tar mig friheten att utgå ifrån att till och med Centerpartiet anser att tortyr, våldtäkt och sexuellt våld mot minderåriga till den grad att 12-åringar tar livet av sig för att slippa det hela är en större kränkning av kvinnors rättigheter än att någon frivilligt, mot betalning och under ordnade omständigheter, köper sex av en likaledes frivillig motpart. Framförallt ses detta inte som ett brott mot mänskligheten, vilket jag tycker att är en bra selling point.

Kan det då vara så att Centerpartiet i Örebro egentligen ville lagföra de återkommande IS-terroristerna för brott mot sexköpslagen men, då detta inte var möjligt på grund av att gällande lagstiftning följer allmänt vedertagna juridiska principer om jurisdiktion istället fick nöja sig med att ge dem kommunala rehabiliteringsjobb? Eller är det bara så att våra politiker som vanligt är hycklande skitstövlar?