Det här med att rösta

”All makt utgår ifrån folket”, står det i vår regeringsform. Läser man resten av den i kontexten av vad politiker faktiskt gör med makten får man dock lätt intrycket av att detta bara är en felskrivning och att det egentligen ska stå att ”All makt går ut över folket”. Vad som menas med att all makt utgår ifrån folket är dock att ”folket” med jämna mellanrum går och lägger papperslappar i särskilt designerade lådor och utifrån vilka namn som mest frekvent förekommer på dessa fördelas platser i vår riksdag. Att komma in i riksdagen betyder för de flesta att den invalde får en massa skattepengar utan att behöva göra mycket till motprestation samt på arbetstid sitta och klura på hur staten bäst ska kunna utöka sin kontroll över medborgarna och i största allmänhet införa nya, oftast åtminstone vagt irriterande, regler.

Många människor på forum såsom mises.se (som jag i övrigt tycker om) och i vissa libertarianska kretsar tycker, utifrån detta, att det rimligaste är att inte skänka legitimitet till systemet genom att rösta utan istället finna alternativa användningsområden inom ”uppvärmning”, ”återvinning” och ”toaletthygien” för sina röstsedlar.

Det finns två problem med detta resonemang. Det första är att röstsedlar rimligen inte alls fungerar särskilt bra som toapapperssubstitut. Jag kan aldrig tänka mig att det skulle vara särskilt bekvämt. Det andra problemet är att politiker, i allmänhet, sällan eller aldrig bryr sig om huruvida de känner att de har en legitim grund för sin makt. Kan en sosse eller folkpartist lagstifta ett förbud mot något de inte tycker om så kommer ”hen” också att göra det.*

Politiker från våra riksdagspartier kan sägas ha ett stort antal drivkrafter. Någon skulle kanske säga att få riksdagspolitiker är nöjda en dag när de inte lyckats förbjuda någonting. Andra skulle säga att de bara sitter och tjabblar med varandra i riksdagen. Ytterligare någon, troligtvis en cyniker, skulle säga att de egentligen, innerst inne, bara verkar bry sig om två saker:

1. Sin plats vid köttgrytorna, och

2. hur de kan behålla sin plats vid köttgrytorna.

Det faktum att deras meningsmotståndare inte röstar må kännas bra hos deras meningsmotståndare (så länge inte röstsedeln används som toalettillbehör, jag tror fortfarande inte på den idén), men det känns även rätt bra för politikerna, som oavsett ett valdeltagande på 90 eller 50% får samma lön och samma befogenheter att ställa till med sattyg för medborgarna. Att inte rösta tjänar med andra ord ungefär samma funktion för dig som libertarian som det gör för en vänsterpartist att slänga en tårta i ansiktet på Jimmie Åkesson. Du kanske känner dig varm på insidan och blir omklappad av dina meningsfränder som tycker att du gjort något bra, men samtidigt skrattar din motståndare hela vägen till banken då den enda långsiktiga konsekvensen av ditt handlande är att motparten fick en marginellt större andel av rösterna och därmed mer makt, pengar och verktyg för att införa ny morallagstiftning.

När det kommer till röstande, precis som allt annat viktigt här i världen, gäller det att vara lite strategisk. Du fastslår först vad du vill uppnå och sen listar du ut hur du bäst kan uppnå det. Detta kan betyda att stödrösta på det minst dåliga av två alternativ, att personrösta kandidater som är något så ovanligt som en politiker med vettiga åsikter eller rösta på partier som ändå inte kommer att komma in för att ändå visa att ett par tusen människor delar deras åsikter, vilket leder till större möjligheter att få synas i media och bilda opinion. Det är dock antagligen sällan så att det bästa alternativet för att öka sin frihet att bränna sin röstsedel, åtminstone inte om det man är ute efter är att minska systemets legitimitet. Bättre skäl till att inte rösta skulle istället kunna vara:

1. Du orkar inte.

2. Du har något bättre för dig.

3. Det är långt till en vallokal.

Dessa argument har jag full förståelse för och mycket svårare att invända emot. Samtidigt ska man komma ihåg att det bästa sättet att öka ens frihet antagligen inte är att göra det genom allmänna val, utan att medvetet se till att ha så lite som möjligt att göra med det offentliga. Se till att vara kompis med dina grannar, ta hand om din familj och engagera dig för saker du tycker är viktigt. Om du tar hand om dina medmänniskor behöver inte staten göra det, och om vi alla försöker ta hand om varandra när vi har möjlighet kan vi minska statens inflytande mycket mer än vad som går att göra via våra allmänna val.

Jag ställer inte upp i valen till EU-parlamentet och riksdagen för att få makt eller inflytande. Inte heller finns det någon som helst anledning att tro att jag skulle tjäna pengar på det. ** Jag har sagt det offentligt förr och jag tänker säga det igen, anledningen till att jag ställer upp i val, engagerar mig i Liberala paritet och spenderar mina tågresor med att skriva blogginlägg istället för att sova eller se på TV-serier är att jag helt enkelt är oerhört less på våra riksdagspolitiker och givet ett tillfälle att reta, granska eller på annat sätta göra det svårare för dem att ytterliggare inskränka vad jag får göra med mitt liv så tänker jag ta den. Det är möjligt att jag inte kommer att göra någon mätbar skillnad, men ibland är resan lika givande som målet, och om det hela inkluderar att reta gallfeber på en sosse eller folkpartist så är det inte heller fy skam.

Jag tänker heller inte, likt många andra kandidater, hävda att jag är en ovanligt rakryggad och hyvens person, har mer drivkraft än någon annan att få saker gjorda eller att jag är bättre på att granska makten än övriga kandidater.*** Vad jag istället kan lova är att jag, om tillfälle ges och möjlighet finns, alltid kommer att säga nej till nya morallagar, socialistiskt tjafs och feministiska dumheter. Jag kommer dock sällan att tacka nej till en öl, om jag har tid och möjlighet. Det är betydligt fler människor som har tänkt kryssa mig än jag föreställde mig, särskilt med tanke på att jag knappt drivit en personvalskampanj. Jag vill verkligen tacka för det, jag tycker det är väldigt snällt att ni tog er tid. Det visar att jag gör någonting rätt, och jag hoppas att jag inte kommer göra er besvikna.

 

Trevlig helg,

Ambjörn

*Jag har alltid tyckt att ”hen” låter lite som en förolämpning och brukar normalt sett avhålla mig från att använda termen i skrift. Jag är inte helt säker på varför jag fått för mig det.

** Jag hade haft betydligt bättre möjligheter till att säkra min framtida försörjning genom att köpa trisslotter för de pengar jag skänkt till Liberala partiet och diverse liberala projekt de senaste åren.

*** Det finns naturligtvis kandidater jag tycker mig vara bättre än på alla sätt, inte för att jag nödvändigtvis är särskilt fantastisk, utan mest för att hävda att någon inte är det skulle vara en ganska grov förolämpning. Det finns trots allt en hel del stolpskott som ställer upp i val.

Annonser

5 thoughts on “Det här med att rösta

  1. 95% matchning på SVT:s annars märkligt formulerade valkompassfrågor. Blev irriterad över mängden frågor man omöjligen kunde ta ställning till. ”Satsa på ett mångkulturellt EU.”
    ”Satsa på ett EU där hög utbildning ger bättre lön jämfört med idag” maken till ambiguitet har man sällan stött på.
    För övrigt bra inlägg. ”The myth of the rational voter” av Bryan caplan är att rekommendera. Ambjörn, räkna med min röst

    • Jag får be att tacka igen!

      Jag håller med om att många frågor var lite konstiga. I övrigt vet jag att min gamla rumskompis tjatade om att jag skulle läsa den där boken. Borde kanske ta itu med det, jag har för mig att det var ganska intressant när han pratade om den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s