Därför väljer jag Klassiskt liberala partiet.

Någon stackars Centerpartist var in på vår facebooksida igår och frågade om vi drog några slutsatser av att vi fått färre röster än ”Djurens parti”. Jag undrade då om det faktiskt var sant att Centern lagt betydligt mer valbudget per röst de fått än något annat parti.

En stund senare kom en annan ung herre vid namn Andreas Hämäläinen med en något trevligare utformad förfrågan. I och för sig använde han sig av ett gäng retoriska fulknep men han var ändå sakligt och vänlig i sitt framförande. Jag tror att jag gör det rättvisa om jag hävdar att hans centrala poäng var ungefär som följer:

”Är det inte på tiden att ni lägger ner och går med i riktiga partier? Vi liberaler behöver all hjälp vi kan få för att internt påverka partierna i rätt riktning.”

Jag svarade trots detta lite slarvigt att: ”Väck mig när ett förslag om att verka för att införa 20% platt skatt går igenom en centerstämma, då kan jag fundera på att gå över.

Det är i och för sig ett fullt godkänt svar, om jag får säga det själv, men det visade sig att den gode Anders var en trevlig herre som tog tid på sig att svara ytterligare varför jag tänkte att det kan vara värt att skriva något genomtänkt. Herrn lät i och för sig mer som en politiker än som en riktig människa, men jag antar att sånt smittar av sig om han umgås i tvivelaktiga kretsar för länge.

Här är mina tre skäl till att jag engagerar mig i Klassiskt liberala partiet istället för något av sosse-partierna.

1. Klassiskt liberala partiet startades eftersom alliansen gått och blivit sossar. Liberaler hade sedan andra världskriget försök dra borgerligheten åt rätt håll, i och med Fredrik Reinfeldts maktövertagande förlorade vi med all önskvärd tydlighet. Borgerligheten lyckades i och för sig genomföra ett par bra saker. Skatterna sänktes mer än lite marginellt, men samtidigt är skattetrycket på sådär 44% vilket är långt över snittet för OECD. Vi blev av med apoteksmonopolet, men det går fortfarande inte att köpa ett sexpack öl på en söndag. Borgerligheten har haft 8 år på sig att få saker gjorda, de har gjort en del, men det är inte i närheten av vad jag som liberal kan vara nöjd nog över att faktiskt aktivt vilja stödja dem. Det finns enskilda politiker ur de större partierna jag tycker om och respekterar, men de kan räknas på ena handens fingrar. Det finns till och med dem som hävdar att de borgerliga partiernas vilja att kompromissa om värden för att nå makt faktiskt satt tillbaka arbetet med att sprida frihetliga värden 20-30 år. Jag vill nog inte hävda att det är så illa, men det behövs faktiskt människor som sätter principer före makt också. Klassiskt liberala partiet kommer alltid att göra det.

 

2. Politik är inte den huvudsakliga vägen till frihet. Jag tänker inte lägga ned mitt själ och hjärta i något jag inte tror på eller får ut något av. Mitt engagemang i Klassiskt liberala partiet kommer sig av att det är väldigt kul, jag får kontakt med likasinnade människor och till och från får jag håna en sosse eller reta en folkpartist. Som bonus kanske jag genom mitt engagemang påverkar någon vänlig själ i rätt riktning. Här är några av punkterna i den länkade mises.se-artikeln om saker du kan göra för att öka din frihet:

  • Ta hand om sig själv och sina egna.
  • Lösa sina egna problem inom familjen och inom det lokala samhället.
  • Se till att man har mat på bordet eller i jordkällaren oavsett om man förlorar jobbet eller ej, förslagsvis genom att anlägga ett grönsaksland och plantera ett par fruktträd. (mitt tillägg: Jag tror jag föredrar att ha ett eget sparande, och kanske en frysbox)
  • Följa sina egna moraliska koder istället för statens (ofta omoraliska) lagar.
  • Byta tjänster med grannen om möjligt istället för att köpa tjänster av andra och därmed ge bränsle till skattesystemet. Prioritera lokal gemenskap och frivilligt samarbete framför statligt sanktionerad handel.
  • Ta ansvar för sin egen säkerhet i hemmet och området där man bor (se också boken Om produktionen av säkerhet) genom sunt förnuft, grannsamverkan och lokala miliser.
  • Leda sina barns bildning, oavsett om dom är fast i statlig skola på dagen eller om man bor i ett land där hemskolning är lagligt.
  • Planera för ålderns höst, undvik att dra på dig skulder, förvänta dig ingen statlig pension, och se till att du har produktiva naturliga system på plats som kan förse dig och kommande generationer med mat och husrum.

Jag försöker göra allt detta, med undantag för punkten om barns utbildning då jag inte förökat mig än. Det är för mig viktigare frihetsengagemang än mitt politiska engagemang.

3. I Klassiskt liberala partiet slipper du umgås med den typen av människor som generellt sett blir politiker. Jag har, vid några tillfällen, haft det tveksamma nöjet med att umgås med människor ur diverse politiska partier. De flesta människor som varit aktiva i någon form av parti i mer än något år verkar tycka att det är helt naturligt att under stora delar av sina liv försörja sig på att vara politiker. De tror att det är någon slags respektabel karriärväg. Jag tål generellt sett inte den typen av människor. Det är något fundamentalt fel med att människor går ifrån ungdomsförbund raka vägen in i politiken utan att ha haft något riktigt jobb eller självständig försörjning på vägen.

 

Annonser

2 thoughts on “Därför väljer jag Klassiskt liberala partiet.

  1. En liten reflexion: Åtminstone sedan slutet av 70-talet (kanske ännu längre tillbaka) har det funnits människor i MUF och Fria Moderata Studentförbundet som försökt vända moderpartiet i mer frihetlig riktning. Hur väl har de lyckats med det? Inte alls, skulle jag vilja påstå. Och jag tror detsamma kommer att bli resultatet av de frihetsvänner som numera engagerar sig i Centerpartiet. Partierna är skutor som det tar otroligt lång tid att vända på. Hela ”allmänna opinionen” är en sådan svårvänd skuta. (Men det är förstås lika svårt och lika tidsödande för KLP att vända denna skuta.)

  2. Hm, du vet ju sen förr att jag inte håller med.
    1) Det behövs förvisso partier som inte är riktigt så kompromissvilliga som Alliansen har varit, men det är inte riktigt hela sanningen – det är i regeringsställning som sådana partier behövs. I modern tid verkar det mest ha gått att starta partier och nå framgång genom att fokusera på en specifik fråga, vilket man för all del kan hävda att frihet är men för väljarna kommer ”ingen offentlig barnomsorg” och ”avkriminalisering av knark” te sig som rätt olika frågor. Jag är därför fortfarande övertygad om att det är bättre att försöka liberalisera befintliga, etablerade partier.
    2) Politik kanske inte är den huvudsakliga vägen till frihet, men den är definitivt det största hindret för frihet. Tror man att man kan förändra samhället i liberal riktning genom privat handlande har man nog tyvärr fel.
    3) Det kan vara så att jag är besatt av någon sorts ohälsosamt mått av tolerans, men jag tycker inte alls att det är jobbigt att umgås med människor i mitt parti, oavsett om de ser politiken som en respektabel karriärväg eller inte. Det kan i och för sig hänga ihop med min övertygelse om att man så att säga måste gå till Mordor för att förstöra ringen (entrism tror jag att det kallas), men det innebär ju att man faktiskt måste vara politiker för att ändra politiken – det handlar inte om att nödvändigtvis försörja sig på politiken för försörjningens skull, utan mer om att försörjningen lite följer av de uppdrag genom vilka man kan förändra grejer. Dessutom – om man inte själv engagerar sig så ger man ju den platsen till någon annan som garanterat inte tycker detsamma som en själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s