Jag fick ett svar på min debattartikel

En Anny Berglin, vänsterpartist och feminist, tog sig tid att skriva ett svar på min debattartikel om att män faktiskt också har goda sidor. Hennes svar kan läsas här. Hennes rubrik är ”Det är en konstig slump att en majoritet av skitstövlarna är män” och texten följer samma i samma stil, i händelse av att någon inte orkar läsa hela. Jag tänkte försöka få in ett svar på Nyheter24, men antalet tecken gled iväg så jag tänker posta det  här istället. Håll till godo.

Inledningsvis vill jag tacka Anny Berglin för att hon skrev sitt svar på min debattartikel så pedagogiskt. Jag lärde mig en hel del. Till exempel hade jag ingen aning om att alla män var upptagna med att hävda manlighetens förträfflighet. Hade jag vetat det hade jag inte lagt ned en eftermiddag på att skriva en debattartikel om att män faktiskt också har goda sidor, utan istället ägnat mig åt att dricka folköl och titta på fotboll. Jag kan även erkänna att jag inte hade en aning om vad en CIS-man var, men en lättare googling gav mig svaret och jag kan bekräfta eventuella misstankar om att jag tillhör den gruppen.

Jag har trots detta ett par kommentarer till hennes svar. Först och främst har jag inga problem med att någon säger att majoriteten av alla våldtäktsmän är just män. Det är ett statistiskt faktum som ingen bestrider. Detta betyder dock inte att “män” i allmänhet våldtar, endast en liten minoritet gör det. När Sverigedemokrater pratar om att det är utlänningar som begår brott utifrån att en liten minoritet av utlänningar faktiskt begår brott är det ett ihopklumpande av rättskaffens individer med brottslingar utifrån deras etniska ursprung. Jag tycker att den sortens kollektivism är osmaklig. Oavsett om invandrare enligt BRÅ är något överrepresenterade i brottsstatistiken betyder det inte att det är korrekt att hävda att invandrare, som grupp, är brottslingar. Lika lite är det enligt mig ok att hävda att män som grupp är våldtäktsmän eller våldsamma. Vi är alla individer, och vilket kön, etnicitet eller läggning vi än fötts med ansvarar vi för våra egna handlingar och för oss själva. Vi ska inte endast utifrån vår grupptillhörighet ställas till svars för vad andra personer som råkar tillhöra samma grupp har gjort.

Vad gäller mitt exempel på manligt beteende, när en kampsportare för något år sedan hoppade i vattnet och räddade en bäbis, måste jag tyvärr upplysa om att Berglin missförstått mig. Bara för att ett beteende kan beskrivas som manligt eller kvinnligt betyder det inte att endast män eller kvinnor kan uppvisa det. Den absolut tuffaste människan jag personligen träffat är till exempel inte någon svettig karl, utan en ung, kvinnlig, sjukgymnast från Sundsvall.

Avslutningsvis är jag glad över att Berglin håller med mig om min tes, att det är enskilda individer snarare än män som grupp som är problemet. Däremot tror jag inte att det är slump att män generellt sett är våldsammare än kvinnor. Jag är helt övertygad om att det åtminstone delvis är biologiskt betingat, precis som en hel del andra skillnader mellan könen.  Med detta önskar jag Berglin en trevlig kväll, fri från både skitstövlar och övriga störningsmoment. Jag ber även om ursäkt om jag orsakade migränen, det var inte min intention och jag vet hur jävligt sånt kan vara.

För egen del skulle jag dock vilja fortsätta en stund. Stilla reflektion och sånt, ni vet. “Toklandet” tog sig friheten att göra en parodi på hennes inlägg, det kan hittas här.  Det är lite tänkvärt, även om jag inte får några Valerie Solanas-vibbar om att Berglin skulle vilja utrota män. Längre än så går en herre som kallar sig Dolf på genusdebatten.se. Han verkar ha blivit upprörd på riktigt.  Själv tycker jag att han överdriver. Han har i och för sig rätt i att det är tröttsamt med den typen av feminister som vägrar erkänna att det finns positiva saker men män också, men jag tror minsann att min herre måste tänka på blodtrycket. Jag måste även flika in att jag läste nästan lika grova saker om kvinnor som Berglin skriver om män på genusdebattens facebooksida för några dagar sedan. Skillnaden var att den ansvariga, om jag förstod saken rätt, blev utslängd ur gruppen.

Lite sammanfattningsvis vill jag se det såhär. Det var i och för sig en del saker i Berglins artikel som jag tyckte var osmakliga, framförallt förstår jag inte varför artikeln måste inledas med att prata om hur just “vita heterosexuella män” beter sig. Jag förstår inte heller vad som är hela grejen med att det ska vara så kontroversiellt att män också gör en hel del bra saker. Å andra sidan är det faktiskt inte hela världen. Det finns säkert skäl till att Anny tycker så illa om saker och ting, och det är ju tråkigt, men det är ju faktiskt upp till henne. Jag skulle aldrig få för mig att på allvar säga nedsättande saker om någon utifrån vederbörandes hudfärg, kön eller sexuella läggning, men om hon vill göra det så får det stå för henne.

För min del måste jag säga att vi måste sluta ta saker på sånt blodigt allvar. Om ett gäng människor helt enkelt inte vill köpa att män, likväl som kvinnor, bidrar med bra saker till samhället så låt dessa människor tycka vad de vill. Säg vänligt men bestämt att du inte håller med, och låt sedan saken bero. Du kommer antagligen inte att kunna övertyga en sådan människa om motsatsen, och om du försöker kommer både denne person och du att bli irriterad. Bättre då att önska vederbörande en trevlig kväll och ta sig en folköl eller tre. Det är faktiskt fotbolls-VM på TV. Vill ni ändå reta dem, ge oss i Liberala partiet en röst i riksdagsvalet, jag är nästan helt säker på att det stör dessa människor mer än eventuella ohyfsade ord.

Trevlig kväll,

Ambjörn Hedblom

Annonser

7 thoughts on “Jag fick ett svar på min debattartikel

  1. Jag är osäker på vilka kommentarer på Genusdebatten du syftade på. Vi har hur som helst inte blockat någon på länge, men om det förekommit kvinnohat är jag övertygad om att såväl skribenter som läsare gått in och markerat att det inte är ok. Kolla gärna om du kan hitta tillbaks till det. Vi är måna om att hålla god kvalitet på diskussionen på genusdebatten.se

    Det är också viktigt att betona att skarp kritik riktad mot vissa feminister inte är samma sak som generaliseringar om kvinnor i allmänhet.

    Dolfs markering är en reaktion på tendensen till en radikalisering av feminismen, som får rätt mycket mediautrymme, där det anses fint och självklart att hata män*, och är en vanlig debatteknik att bemöta med hån varje försök att lyfta fram vare sig manlig utsatthet eller positiva aspekter på manlighet.

    Det går tyvärr ibland längre än så. Gymnasieläraren Annelie Sjöberg blev utsatt för ett organiserat drev med bland annat etiketter som ‘nazist’, ‘könsförrädare’, ‘äckel’, ‘sjuk i huvudet’, tillsammans med försök att påverka hennes arbetsgivare att ge henne sparken.

    Det finns även forskningsresultat (International Dating Violence Study) som visar på ett starkt samband mellan manshat och sexuellt våld mot män (som för övrigt är rätt jämnt fördelat mellan könen). Frågan är alltså hur överseende man skall vara?

    * Som du själv reagerade på i detta inlägg.

  2. Det var tydligen ett troll, fick jag reda på. Jag antar att han försvann av sig själv, för jag har då inte sett honom. Det var som du sa ganska tydliga markeringar. Jag vill även påpeka att jag tycker att det hela generellt håller en rätt hög nivå.

    Jag tycker även spontant bra om Annelie, det lilla jag läst av henne, och det är förjävligt om någon satt igång en häxjakt mot henne (precis som de gjort mot många andra).

    Vidare kan jag hålla med om att det finns massor av hemskheter som feminister stått för, till exempel drevet du nämnde vars länk jag av någon anledning inte får att fungera (kan vara mitt internet), men det är strategin jag inte håller med om. Det går helt enkelt inte att må bra om man måste reagera på precis allt tok våra kära politiker, främst på vänsterkanten, kläcker ur sig. Även om den här artikeln var lite smågrov så är den trots allt inte i närheten av de mer elaka personangrepp som vissa människor utsatts för. Det är bättre att spara energin till att motverka dessa än att bli upprörd över mer slentrianmässiga dumheter av den här typen.

    Hade jag utöver detta trott att hon var ute efter någon slags diskussion, snarare än att få en möjlighet att kläcka ur sig en generisk ”män är dumma”-artikel i hopp om att bli lite populärare bland andra människor med samma åsikter hade jag lagt ned lite tid, men som det ser ut nu förstår jag inte vad jag vinner på att lägga energi på att bli mer upprörd än att lite förstrött höja på ögonbrynet över att det av någon anledning fortfarande är ok att visa förakt inför människor med grund i deras kön och hudfärg så länge det handlar om ”rätt” kön och hudfärg. Hade det hjälpt att bli förbannad hade jag antagligen blivit det, typ.

    Så för att svara på din fråga, man ska kanske inte så mycket ha överseende som att ha rätt inställning för att få saker gjorda. Är det något jag lärt mig genom åren så är det att första steget till att få sin motståndare att göra något dum ut är att få honom att agera utifrån känslor istället för logik, och jag är rädd att feministerna ibland är rätt bra på det.

    I övrigt vill jag passa på att tacka för att ni startat genusdebatten, mycket bra sida att hålla koll på.

  3. ”… men som det ser ut nu förstår jag inte vad jag vinner på att lägga energi på att bli mer upprörd än att lite förstrött höja på ögonbrynet över att det av någon anledning fortfarande är ok att visa förakt inför människor med grund i deras kön och hudfärg så länge det handlar om ”rätt” kön och hudfärg. Hade det hjälpt att bli förbannad hade jag antagligen blivit det, typ.”

    Nja… Hade det hjälpt att bli förbannad över demoniseringen av judar i Tyskland på 30-talet tro? Jag inbillar mig att det var många som lite förstrött höjde på ögonbrynen över tokerierna som skedde eftersom det ju var så dumt, Sedan gick det som det gick.

    • För en gångs skulle en poäng som har med 30-talet att göra utan att vara absurd. Du har helt klart en poäng, men jag tror jag har ett tillfredsställande svar.

      Kommer jag att någonsin få en Berglin eller dylikt att skruva ned den mer nedsättande retoriken om vita män eller dylikt genom att bli förbannad? Antagligen inte. Kommer jag att få det genom att istället vara lugn, saklig och ibland bemöta inlägg när jag känner att de är uppenbart över gränsen och att de flesta människor som läser båda antagligen håller med mig. Kanske inte, men det finns i vart fall en chans. Dessutom ökar det möjligheterna att folk slutar ta de mer aggressiva typerna av feminister på allvar om det alltid är den sidan som skriker, ryar och går till personangrepp medan vi som tror på att även män är värda något och att människors värde inte påverkas av vår hudfärg är sakliga och vänliga.

      Blir vi arga är det lätt att dra ned debatten på deras nivå, och jag har då i vart fall ingen möjlighet att slå vänsterfeminister på fingrarna när det kommer till personangrepp, retoriska fulknep och dylikt. Därför får man hålla sig lugn och fin och inte släppa ned debatten på deras nivå.

      • Det där att man alltid ska vara ”lugn och saklig” är en svensk sjuka. Ibland behöver man visa att man blir förbannad. Men gissning är att absolut ingenting biter på feminister som Anny Berglin, men det markerar för andra att det finns en gräns man inte tolererar överskrids.
        Och, förmodligen, hade några fler trettiotalets Tyskland blivit rejält förbannade och slagit näven i bordet kanske det hade fått tillräckligt många att vakna för att ändra historien.
        Det jag tror det flesta har problem med är att de inte kan bli arga utan att gå i affekt. För när man blir arg i affekt förfaller det väldigt lätt till att man bara vräker ur sig en massa tirader och svordomar utan fokus, och det slår tillbaka mot en själv. Men kan man fokusera en flammande vrede mot rätt ”måltavla” och kontrollera den kan den bli högst effektfull. Personligen tycker jag att politiker alltför ofta mesar sig. Man får inte respekt vare sig för sig själv som person eller för de frågor man driver om man alltid är snäll.

      • Jag håller med dolf om att det är viktigt att våga bli arg. Min egen stil är mer resonerande och faktaorienterad, men bland annat på Genusdebatten.se fick vi i början kritik för att vi hade för mycket akademisk resonerande, och därmed uteslöt en stor grupp män, inte minst, som inte kände att de fick plats i debatten. Bland annat därför ville vi ha med Dolf, och jag tycker att det har gynnat vårt debattklimat väldigt.

        Det är ju så att kvinnors generaliserande om män inte på något sätt är nytt fenomen. Se t.ex. denna stumfilm från 1906, av en kvinnlig filmmakare (Alice Guy):

        Notera hur ‘männen’ framställs: respektlösa, sexfixerade (ett antal scener skulle räknas sexuella övergrepp idag) och i övrigt lata; medan kvinnorna åtminstone stundtals jobbar, gör männen ingen nytta alls, och när ordningen till slut återställs korkar männen upp champagnen.

        Det som möjligen ändrats sedan dess är att kvinnor har fått flytta fram positionerna och dessutom skruva upp volymen på manshatet, medan män inte längre tillåts något försvar annat än att möjligen lite försynt hänvisa till fakta, helst tillsammans med pliktskyldiga hyllningar av feminismen och de vanliga brasklapparna om att man absolut inte hatar eller ser ned på någon utifrån vare sig kön eller etnicitet. De flesta väljer nog att helt enkelt hålla käften, eftersom den typen av diplomati helt enkelt känns alltför främmande och uddlös för att ens försöka sig på.

  4. Ping: Vem är mest korkad? Anny Berglin, Vänsterpartiet eller Nyheter24? | Genusdebatten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s