Mitt förslag angående lagstiftningen kring våldtäkt

I och med att en, vad det verkar rejält osympatisk, person blivit frikänd även i hovrätten där han stod anklagad för våldtäkt har det blivit rejält liv kring vår lagstiftning. Att sänka beviskraven skulle av massor av skäl vara fruktansvärt, dels för att oskyldiga skulle dömas och dels för att det helt enkelt rimmar illa med att vi lever i en rättsstat. Alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats och finns det inte ett opartiskt, rättssäkert och kompetent rättssystem som står mellan dig och statens våldsmonopol är staten moraliskt sätt inte bättre än ett rövarband med ovanligt bra (?) organisation och ett flygvapen.* Många föreslår en samtyckeslagstiftning, men jag vet tror inte på den idén av ett par olika anledningar. Främst dessa:

1. Problemet är bevisningen, inte vad som ska bevisas. Införs en samtyckeslagstiftning kan du ge dig på att de flesta misstänkta gärningsmän istället för att ”inte ha förstått” kommer att hävda att de frågade om hon var med på det och att de vagt men tydligt uppfattade en liten nick och ett jakande läte eller något dylikt, och sen är det ord mot ord igen.

2. Om du går ännu ett steg längre och vänder på bevisbördan, så att den åtalade måste bevisa att samtycke fanns, skulle det motsvara att göra sex olagligt och sedan låta det hela gå via 24. kap Brottsbalken där det bland annat slås fast att: ”En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig.” Detta skulle med andra ord lättast göras genom att ersätta kapitlet om sexualbrott med något i stil med ”den som har sex döms för att ha haft sex till si-och-så många års fängelse, anses brottet allvarligt si-och-så många års fängelse. Det är möjligt att vissa personer är ute efter detta, men jag har svårt att se hur det skulle funka rent praktiskt.

3. Om vi kör omvänd bevisbörda, hur bevisas samtycke? Min bästa idé för att inte någon av parterna vid ett frivilligt samlag ska riskera att dömas för våldtäkt i händelse av att den ena parten av någon anledning vill anmäla den andra är nog ett skriftlig samlagskontrakt eller någon form av annan dokumentation av samtycket. Naturligtvis skulle dessa situationer bli väldigt ovanliga, men det är ändå värt att nämna.

Sammantaget skulle det hela alltså knappast vara effektivt och det skulle dessutom leda till en del konstiga konsekvenser rent praktiskt och rättsligt. Om det faktiskt skulle vara oerhört effektivt eller på annat sätt fungera för att minska antalet våldtäkter hade jag kunnat köpa det, men jag är tveksam till om det faktiskt skulle göra det. Det finns en anledning till att det bland advokater, och särskilt brottmålsadvokater som faktiskt jobbar med våldtäktsmål, finns en negativ inställning till samtyckeslagstiftning. En brottmålsadvokat uttalar sig i artikeln som följer: ”Det kommer inte att göra någon skillnad. Rättegångarna skulle se exakt likadana ut ändå, säger han.- Ingen kan tycka att vi inte ska kämpa mot sexuella övergrepp men alla måste inse att vi inte kan offra rättssäkerheten. Bevisproblematiken kommer att bestå. Det här är bara politik.”

Det summerar nog också min inställning, en samtyckeslagstiftning skulle helt enkelt tyvärr inte leda till någon praktisk skillnad. Vad kan man då göra istället? Min kära sambo hade dock en idé för några år sedan om att dela upp våldtäktsbrottet i sina separata delar. Argumentationen är i huvudsak att det är väldigt svårt att bevisa våldtäkter, eftersom bevisningen ofta till större delen är muntlig. Varför då inte dela upp brottet i flera olika delar? I en våldtäkt ingår någon form av sexuellt övergrepp, hot/våld/tvång och ibland även något annat brott. Att bevisa uppsåt till alltihop är ofta svårt. Det vore däremot i många fall betydligt enklare att få någon dömd för några av brotten än allt tillsammans.

Hovrätten ska i den friande domen vi pratade om nyss ha skrivit att ”Om (mannens namn) ska dömas för våldtäkt får det inte råda något tvivel om att han med våld genomfört de sexuella handlingar som han medgett har förekommit, trots att han förstått eller i vart fall varit likgiltig inför att målsäganden inte samtyckte till dessa.” Det har det ansetts funnits sådana tvivel, och då kan han inte dömas för allt. Hade vi dock delat upp brottet hade han kanske i vart fall kunnat dömas för någon form av misshandel och möjligen någon form av kränkning. Det är inte perfekt, men det vore i vart fall något. Ett annat alternativ vore att införa någon form av vårdslöshetsbrott. Något i stil med ”Den som genom grov vårdslöshet vid sexuell handling orsakar skada/kränkning/etc kan dömas för X”. Jag tror dock att jag, preliminärt, skulle föredra lösningen med att dela upp brottet.

Det är mina två cent.

 

* Ja, eventuella anarkokapitalister som läser detta, man kan argumentera om staten är det ändå, men låt oss för stunden enas om att en stat med sunkigt rättssystem är värre än en någorlunda rättssäker sådan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s