Vad kostar vår drogpolitik?

Jag tänker i denna text gå igenom vad vår drogpolitik kostar. Det kommer inte vara en exakt beräkning, utan endast enklare räkneexempel för att visa på vilken storleksordning det är vi pratar om. Inledningsvis vill jag titta på kostnaderna för rättsväsendet, och därefter tänker jag gå in på förlorade skatteinkomster.

Rättegångar, poliser och utredningar
Enligt BRÅ:s statistik anmäldes 2013 omkring 96 200 fall av brott mot narkotikastrafflagen, vilket är 2 procent högre än året innan. Av dessa framgår det i samma artikel att det 2012 fattades 22 700 lagföringsbeslut för brott mot narkotikastrafflagen.[1] Enligt en annan sammanställning av BRÅ handlade 17% av alla lagföringsbeslut om narkotikabrott. [2] Narkotikabrott är också, enligt samma sammanställning, den brottstyp som ökat klart mest sedan 2003 då det mer än fördubblats. Givet detta bör det totala antalet ärenden rörande narkotikabrott för 2012 varit strax över 94 000 varav 22 700 ledde till lagföringsbeslut.[3]

Narkotikabrott tar alltså upp en stor andel av polisers arbetstid och antalet lagföringsbeslut ökar snabbt. Förutom att konstatera att förbudspolitiken knappast varit framgångsrik, åtminstone inte när det kommer till att få ned antalet brott, kan det också konstateras att detta måste kosta en hel del pengar. Låt oss göra en väldigt grov uppskattning av vilken tidsåtgång detta har. Strax över 70 000 anmälningar ledde av en eller annan anledning inte till någonting, låt oss lågt räknat gissa att det går åt i snitt en arbetstimme per anmälning för dessa. Det ska konstateras att det inte finns några bevis, pappersarbete ska fixas och ibland krävs lite utredningsarbete. Totalt ger detta alltså en bit över 70 000 arbetstimmar. En polis tjänar i genomsnitt 31 200 SEK i månaden.[5] Räknat på 40 timmar i veckan och 4 veckor per månad blir strax under 200 SEK i timmen. Den totala kostnaden i arbetstid för dessa avskrivna utredningar blir alltså ungefär 14 miljoner kronor.

Jag har inte hittat siffror på hur det 22 700 lagförningsbeslut som togs 2012 är uppdelade, men 2009 var det 8 281 domslut, 5 701 strafföreläggnande och 5,505 Åtalsunderlåtelser för en totaltsiffra av 19 487 lagförningsbeslut. Procentuellt var alltså uppdelningen avrundat 42/29/28 för respektive typ. Om dessa proportioner hållit i sig skulle det för 2012 röra sig om ungefär 9500 domslut, 6600 strafförelägganden och 6300 åtalsunderlåtelser.

Strafförelägganden torde inte heller ta särskilt lång tid, låt oss fortsätta räkna lågt och gissa att detta också är en timme per strafföreläggande. Enligt samma uträkning som ovan kostar detta en bit över 1,3 miljoner kronor. En åtalsunderlåtelse bör ta något mer tid, så låt oss gissa att det handlar om åtminstone tre arbetstimmar. Då pratar vi om strax under 3,8 miljoner kronor, utan att ens räkna in att åklagare tjänar bättre än poliser. Domsluten å sin sida innebär åtminstone några timmars utredningsarbete, någon eller några timmar i domstol för nämndemän, domare, vittnen (oftast polisen ifråga) samt ibland försvarsadvokat. Åklagaren och försvararen behöver dessutom någon timme att sätta sig in i utredningen. Låt oss bortse ifrån att både domare, åklagare och framförallt försvarare får betydligt mer än 200 kronor i timmen för sitt jobb och fortsätta på samma spår ändå. Detta kan uppskattas till 25 arbetstimmar, lågt räknat exklusive försvarare, vilket ger en kostnad per incident på 5000 kronor och en totalkostnad på 47,5 miljoner kronor. Detta exklusive de kostnader som uppkommer för försvarare, lokalkostnader och övriga personalkostnader. Inte heller har jag räknat in ersättningar för resor, förlorad arbetstid eller dylikt. Gissningsvis hade framförallt kostnaden för försvarare dragit upp siffrorna markant.

Dessa siffror tillsammans ger en totalkostnad på strax under 67 miljoner kronor. Min personliga gissning är att den tillsammans med det vi inte räknat in, främst i form av olika ersättningar, lokalhyror och slit på utrustning ger en slutsiffra som är långt över hundra miljoner kronor. Om någon skulle hitta någon statistik som jag har missat skulle jag bli oerhört förvånad om mina siffror inte är i nederkant. Noterbart är även att detta endast täcker enklare mål, stora rättegångar kan utan problem kosta tiotals och ibland till och med hundratals miljoner själva.
Förlorade skatteintäkter
Enligt SCB:s sammanställning om Illegal verksamhet från 2004 var årskonsumtionen av droger, hos tunga missbrukare, i Sverige ungefär 2,2 miljarder kronor varav 55 miljoner handlade kom cannabis.[5] Av mer normala brukare, de som SCB valde att kalla ”Övriga missbrukare”, var årskonsumtionen av droger 2001 83 miljoner kronor varav 64 miljoner utgjordes av cannabis. Totalt var årskonsumtionen av cannabis i Sverige redan för tio år sedan nästan 120 miljoner kronor. Den totala konsumtionen av droger i stort var alltså runt 2,3 miljarder kronor. Givet en inflation på 2% i 13 år kan vi lägga på 30% på den siffran givet att konsumtionen hållit sig jämn. Bara momsintäckterna på cannabis skulle alltså vara i krokarna av 40 miljoner kronor även om konsumtionen inte skulle gå upp alls vid en legalisering. Momsintäckterna på droger i stort, om allt legaliserades och beskattades, skulle enligt samma modell ligga kring 700 miljoner kronor om året. Jag är dock övertygad om att heroinmissbruk och annat hårt missbruk skulle dels gå ned markant om vi försökte ta hand om missbrukare snarare än att slänga dem i fängelse och därutöver skulle priserna antagligen gå ned, varför den egentliga siffran nog skulle bli mycket mindre.

Utöver detta skulle en legalisering skapa många nya jobb. Dels kan människor odla cannabis, ett antal försäljningsställen skulle behövas och därutöver krävs det alltid olika ströjobb i logistikkedjan och dylikt. Erfarenheter från Colorado, som legaliserade cannabis i januari, visar på att 10,000 människor i delstaten jobbar och är direkt involverade i marijuana-industrin. [6] Colorado har ungefär hälften så många invånare som Sverige så siffran för Sverige borde rimligen bli ungefär dubbelt så hög. Givet att dessa i snitt tjänar en bit 250 000 kronor om året och betalar 30% av detta i skatt blir detta ungefär en och en halv miljard i extra skattepengar till våra kommuner. Utöver detta går det offentligas kostnader för att försörja arbetslösa ned i och med att fler jobb skapas.
Den totala summan
De uträkningar jag gjort ovan inkluderar inte alla besparingar som skulle ske i och med en narkotikalegalisering. Dessutom har jag i mer eller mindre alla sammanhang avrundat ned åt, gjort konservativa gissningar och försökt att inte ta i för mycket. Vidare vill jag konstatera att det finns massor av felkällor i och med att en del statistik är ganska gammal, statistiken från början bygger på uppskattningar och att Colorado inte nödvändigtvis har samma drogkultur som Sverige. Trots detta skulle jag vilja påstå att det är mycket svårt att hävda att en legalisering av cannabis, givet samma antal brukare och missbrukare, skulle spara samhället mindre än 1,5-2 miljarder kronor varje år.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning hävdar att narkotikamissbruket kostade samhället 24 miljarder kronor 2008.[7] Dessa kostnader består främst i vård, kostnader för rättsväsende och olika typer av förebyggande. Om en legalisering leder till att behandlingen av missbrukare bara blir 10 procent effektivare i och med att människor kan vara öppna med sina problem och tidigare söka vård skulle detta skulle samhället alltså göra en ännu större vinst än den som sker direkt genom ökade skatteinkomster och minskade utredningskostnader. 10 procent är rimligen låg räknat, då en avkriminalisering i Portugal på tio år ledde till en halvering av antalet problemmissbrukare.[8]

Den slutgiltiga summan pengar som samhället skulle tjäna på att legalisera cannabis, lätta droger och tillåta åtminstone innehav av även tyngre droger är svår att uppskatta. Jag vågar dock, efter att ha gott igenom de siffror jag tagit upp ovan, säga att det med största sannolikhet handlar miljardbelopp. Även om jag räknat igenom allting här två gånger är jag samhällsvetare i grunden, varför jag uppskattar det djupt om någon i kommentarerna gör mig uppmärksam på eventuella räknefel. Jag hoppas att denna artikel ger er ännu bättre på fötterna när ni i fortsättningen argumenterar för en legalisering.

[1] Brottsförebyggande rådet, “Narkotikabrott”, http://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/narkotikabrott.html

[2] “Personer lagförda för brott, slutgiltig statistik för 2012”, Brottsförebyggande rådet, sidan 8, figur 4.4 https://bra.se/download/18.421a6a7d13def01048a80006701/1369839084234/Sammanfattning_lagforda_2012.pdf

[3] Ett lagföringsbeslut kan ibland omfatta flera brott.
[4] http://www.bra.se/bra/statistik/600/2009/624la-2009.html , tabell Tabell 603B, “Lagföringsbeslut där huvudbrottet är narkotikabrott, efter huvudpåföljd, åren 2000–2009

[5] SCB:s lönedatabas, http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Arbetsmarknad/Loner-och-arbetskostnader/Lonestrukturstatistik-hela-ekonomin1/14372/Lonedatabasen/

[5] ”Illegal verksamhet – försöksberäkningar av prostitution, droger samt smuggling av alkohol och tobak”, http://www.scb.se/statistik/_publikationer/NR0102_2005A01_BR_NRFT0501.pdf, s. 28
[6] ”Legal marijuana created thousands of jobs in Colorado”, http://www.vox.com/2014/5/20/5734394/legal-marijuana-created-thousands-of-jobs-in-colorado

[7] ”Frågor och svar om narkotika”, http://www.can.se/sv/drogfakta/fragor-och-svar/narkotika/#3

[8] ”Ten Years After Decriminalization, Drug Abuse Down by Half in Portugal”, http://www.forbes.com/sites/erikkain/2011/07/05/ten-years-after-decriminalization-drug-abuse-down-by-half-in-portugal/