Dan Park och yttrandefriheten

I dagarna dömdes konstnären Dan Park till ett kortare fängelsestraff och hans gallerist Henrik Rönnquist till villkorlig dom och böter för en utställning de genomfört. De visade bilder på svarta personer i hängsnaror. För att ha framställt och visat ett par synnerligen fula bilder tvingas de alltså betala en ansenlig summa pengar i skadestånd respektive böter och i det ena fallet sitta i fängelse ett halvår.

Jag har tidigare konstaterat att om yttrandefriheten tjänar något som helst syfte i ett öppet samhälle handlar den om rätten att säga saker människor inte håller med om. Dan Park är ett ypperligt exempel på en människa som uttryckt sig på ett sådant sätt. Hans konst provocerar och de flesta skulle antagligen beskriva den med ord som ”osmaklig”, ”opassande” eller ”direkt stötande”. Jag skulle personligen vara ännu mer nedsättande om jag ärligt skulle försöka beskriva debaclet. Kostnaden för ett öppet samhälle är dock att också människor vi inte håller med måste få uttala sig. Detta är ett pris vi måste betala för yttrandefriheten.

Tro nu inte att jag håller med Dan Park i sak eller vill främja hans konst. Utan att veta något om honom som person framstår han som en ganska osympatisk och irriterande man som jag gärna går resten av mitt liv utan att behöva umgås med. Framförallt klarar jag mig bra utan hans så kallade konst. Vad som är än mer stötande än hans konst är dock samhällets hantering av det hela. På dagis är det kanske vanligt att någon mer ouppfostrad unge slår en annan unge när den sistnämnda retas. Från och med senare delarna av lågstadiet och uppåt har de flesta dock lärt sig att man inte kan slå någon på käften bara för att han säger något du inte gillar. Trots hundratals stolta år med vår tryckfrihetsförordning och en yttrandefrihetsgrundlag som är så gammal att den skulle få rösta i höstens val om den var en människa är vår lagstiftning när det kommer till yttrandefrihet fortfarande på dagisnivå. Vad gör vi om någon säger något stötande? Vi låser in honom!

Utifrån detta anser jag att domarna mot Dan Park och hans gallerist är helt oacceptabla och en skamfläck för Sverige som demokratiskt samhälle. Hur ska en demokrati kunna fungera om inte också människor vi inte håller med får uttala sig? För det är faktiskt det hela grejen handlar om. Det centrala med fallet Dan Park är inte att en osympatisk konstnär, den sistnämnda termen löst definierad, blivit straffad för sin konst. Det centrala är faktiskt att vi som samhälle har så svårt att hantera avvikande åsikter att vi känner att vi måste stoppa dem och bura in avsändarna. Hur ska ett samhälle som inte tål kritik och som inte kan hantera en, om än osmaklig, retsticka klara av att hantera alla de utmaningar som det ställs inför?

Det enda anständiga, och det enda acceptabla, vore att med omedelbar verkan avskaffa lagen om hets mot folkgrupp och därmed kvalificera Sverige som ett moget land som tar yttrandefrihet på allvar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s