Vilka är Liberala partiets kärnfrågor?

Halvrelevant inledning

Jag läste nyligen den här texten på piratpartiets hemsida. Nu är jag partisk eftersom författaren även skrev förra årets sämsta debattartikel. Det är imponerande att lyckas komma med sakfel om ”FN’s deklaration om de mänskliga rättigheterna” (sic) och Europakonventionen i en artikel om att avskaffa demonstrationsrätten för politiska meningsmotståndare och dessutom ha mage att kalla sig liberal. Artikeln är så absurd att de lyckades få Telason Getachew att ryta ifrån, och den lilla erfarenheten jag har av honom är att det nog finns få människor på vår planet som avskyr SD mer än han gör. Hursomhelst, texten  är i övrigt full av dumheter och någon form av önskan om att PP ska utrota alla möjligheter till väljarstöd. Kritiserar man att ens parti anställer en av Europas bästa politiska konsulter och tar upp att ett parti, som allmänt ses som det HPTQ-vänligaste, har problem med homofobi kanske man inte har världens skarpaste strategiska sinne. Texten tar dock upp en viktig poäng, och det är hur kärnfrågor bör behandlas. Det fick mig att tänka, vad är egentligen Liberala partiets kärnfrågor?

Kortare bakgrund om Liberala partiet och de frågor vi driver

Liberala partiet startades för ett tiotal år sedan som en reaktion på att Moderaterna och övriga borgerliga partier gått och blivit sossar. Det fanns inget alternativ för högerväljare. I början bestod partier av ett gäng unga män, företrädesvis med teknisk utbildning och/eller läggning och min gissning är att vi lätt skulle ha vunnit valet om det avgjordes genom en Quake 3 turnering. Tyvärr förhöll det sig icke så och istället fick vi ~200 röster i det första valet där vi ställde upp. Jag var ännu inte medlem, och har ingen som helst aning om vilka frågor som drevs. Nästa val vet jag inte heller vilka frågor som drevs, men att döma över vilka texter jag hittade när jag gick igenom hemsidan i samband med ombyggnaden var inflation, guldmyntfot och Ron Paul populära ämnen. Det smög sig även in en och annan text om utrikespolitik.

I valet 2010 fick vi 700 röster, och strax därefter gick jag med i partiet efter att, till min stora skam, taktikröstat på moderaterna. Perioden 2010 till 2014 var som jag från en relativ insiderposition en lång strävan efter att få ihop ett partiprogram, en organisation och att lyckas omvandla ett gäng mer eller mindre rabiata libertarianer till ett parti. Vi är fortfarande rabiata libertarianer, nästan hela högen, men vi börjar även få igång någon form av organisation med en och annan lokalavdelning, en mer eller mindre fungerande kommunikationsstruktur och ett partiprogram som bortsett ifrån enskilda stavfel faktiskt är något att vara stolt över. Jag gillar inte att skryta om mig själv, men jag är stolt över att ha varit inblandad i skrivandet av detsamma. I valet i höstas fick vi strax över 1200 röster, vilket får ses som något av en besvikelse trots att vi för andra valet i rad gick kraftigt framåt.

Valrörelsen 2014 var vad militärer i filmer skulle referera till som en Charlie Foxtrot, där CF står för den inte fullt lika städade termen Clusterfuck. Det var generellt sett en rörig ansvarsfördelning, kampanjen var en samling ad hoc-lösningar utan inbördes synergi och även om vi fick in tillräcklig med debattartiklar för att fingrarna knappt skulle räcka till att räkna dessa var det hela inget att vara särskilt stolt över. Som vice ordförande tror jag att jag var en av dem som lade ned mest jobb på att få saker att fungera ändå, men samtidigt var skulden till det hela naturligtvis till en inte obetydlig del min. Vi skulle ha dragit igång planeringen, valrörelsen och allt annat åtminstone ett halvår tidigare än vad som skedde och enligt devisen om att man får ligga som man bäddar gick det som det gick.

De frågor vi skrev debattartiklar om var följande:

Invandring, ordet ”Negerbollar”/yttrandefrihet, Användandet av biståndspengar för att ta emot flyktingar samt ett gäng jag skrev, främst om rätten till sin kropp, cannabis och diverse sågningar av FI och SD. Mina artiklar kan hittas här. Som jag uppfattade det, men då är jag rätt partisk, var Alexandras inlägg om invandring samt mina artiklar om ”Rätten till sin kropp” och en legalisering av cannabis de som fick bäst spridning i kombination med positiva reaktioner. Alexandra skrev även en hög andra debattartiklar om lite olika ämnen som inte fick spridning i samma storlek som hennes invandringsalster. Detta går även fint ihop med vilka frågor vi ville driva inför extravalet, nämligen Rätten till sin kropp (vilket inkluderar cannabis-frågan), sänkta skatter och invandring.

Från vår facebooksida kan vi även se att de ämnen som konsekvent fick hög spridning, många likes och dylikt var sågningar av miljöpartiet, inlägg om cannabis och (av någon anledning) ett inlägg om dödshjälp.

Mina spontana förslag

Jag tror att Liberala partiet behöver ett gäng kärnfrågor som vi redan nu börjar köra in oss på, kampanja för och försöka få människor att förknippa oss med.

Dessa måste vara sådana frågor som vi kan äga, såtillvida att inget större parti med samma målgrupp redan fokuserar på samma sak. Att vara anti-SD är all well and good, men eftersom varenda käft och hans moster redan är det tjänar vi inget på att lägga krut på att framföra kritik som redan framförts av kändare människor och organisationer hundra gånger förut. Angrepp på SD måste ha ett nyhetsvärde, låt dem vara kreativa eller nyskapande. Låt oss inte sänka oss till att kalla dem rasister och avvisa alla förslag med att ”Du låter som en SD:are”. Låt andra sitta i sandlådan och var lite taktiska istället. Fri invandring har samma problem, CUF och Piratpartiet har redan den ståndpunkten och låter högre än oss. Ska vi kampanja om fri invandring måste vår kampanj vara bättre än deras. Det går säkert, men vi behöver i så fall en egen twist.

De frågor vi driver måste vara sådana där det finns en målgrupp vi kan vinna över till oss och som vi faktiskt kan nå ut med. Vi behöver alltså motståndare. Samtliga partier, förutom möjligen SD och KD, är infekterade med genustjafs. Borgerliga väljare tycker i hög grad illa om genus-tjafs, då det förknippas med Gudruns gamla vänsterparti och överdriven klåfingrighet. Här går det enkelt att reta upp folk och få gratis uppmärksamhet. Reta en genusvetare tillräckligt för att de ska skriva ett svar och vi får mer uppmärksamhet gratis än hundra om än så välskrivna sågningar av SD. SD är nämligen medietränade nog att ignorera småpartier och fokusera på att framstå som underdogs emot de stora partierna som redan ger dem allt de vill ha av uppmärksamhet. En enkel väg att gå vore att lansera någon variant på det här: https://genusnytt.wordpress.com/2012/03/16/vad-vill-jamstalldisterna/ och kalla det ”Liberal jämställdhet” eller något dylikt. Gärna med ett aktivt avståndstagande från feminismen som begrepp. Ett par flashbacktrådar, någon debattartikel och diverse intervjuer eller gästinlägg på diverse bloggar i ämnet och plötsligt kommer tusentals människor som inte vet något om oss att se oss som förespråkare för riktig jämställdhet i motsats till Gudruns idioti.

Det måste även vara frågor som har en liberal förankring. Vi är ett ideologiskt parti och ska så förbli. Liberalismen är, som Birgitta Ohlsson vid något tillfälle konstaterade, en radikal ideologi. Det kan inte vara särskilt svårt att hitta frågor som engagerar människor, där våra politiker inte ligger i takt med vår målgrupp och där vi kan få uppmärksamhet genom att ta en sida i en debatt som inte riktigt finns i någon större utsträckning.

Slutligen vill jag tala om skatter. Vi måste bli bättre på att göra narr av nuvarande skattetryck och skattesystem. Skattetrycket är faktiskt en av de viktigaste frågorna i vårt land, och likförbannat har vi inte lyckats få in en enda debattartikel på ämnet. Detta är en skamfläck som vi måste få ordning på, låt oss fira skattefria dagen, skriva mer om hur mycket skatt som betalas och inspireras mer av skattebetalarnas förening och liknande organisationer.

Om Ambjörn själv får välja

Om jag helt fritt fick välja vilka frågor vi skulle driva inför nästa val skulle det vara som följer:Nej till särlagstiftning

Detta skulle innehålla bland annat följande:

”Nej till genusflum, Ja till lika rätt”

  • Totalt avskaffande av allt statligt stöd till genusforskning samt ett förbud mot kvotering av tjänster, bidrag och dylikt inom det offentliga och hos alla organisationer som får ekonomiskt stöd av staten.
  • Ett avskaffande av all statligt finansierad utbildning i genus (inklusive högskolekurser)
  • En deklaration om meritokrati och könens lika rättigheter
  • Införandet av en helt könsneutral lagstiftning

”Rätten till din kropp”

  • Legalisering av cannabis, avkriminalisering av övriga droger som ett steg på vägen mot en fullständig legalisering. Harm reduction istället för straff.
  • Avskaffandet av annan morallagstiftning, främst sexköpslagen. Krav på att prostituerade ska behandlas som vilken annan yrkesgrupp som helst.
  • En del andra mer ovanliga frågor som blivande mödrars rätt att välja kejsarsnitt, abortfrågan och dylikt

”Mindre stat, mindre skatt, mer civilsamhälle”

  • Omfattande skattesänkningar
  • Diverse ganska grova hån av alliansen för att skattetrycket efter deras senaste åtta år vid makten var högre än efter X år med vilken random sosse som nu höjde den till 44% eller så någon gång på 70- eller 80-talet. Helst någon mer eller mindre uttalad halvkommunist.
  • Krav på nedläggningar av myndigheter.
  • Förslag om att överlåta dåligt fungerande offentlig service på privata initiativ.

 

Möjligen kan den översta frågan ersättas av något nördigare, Guldmyntfot eller så, om det blir en rejäl ekonomisk kris och FI verkar försvinna bort på historiens sophög innan nästa valrörelse kommer igång.

Nu vill jag gärna höra förslag. Vilka frågor är bra att driva, inklusive motivering, och vad är egentligen Liberala partiets kärnfrågor?

Annonser

2 thoughts on “Vilka är Liberala partiets kärnfrågor?

  1. Jag gillar dina tankar om strategier, och att vi redan nu måste börja jobba med budskap som kan göra nytta. För att göra det måste budskapet först uppmärksammas, och sedan attrahera väljare. En del extremt libertarianska idéer bör vi tona ner; det tar tid att vända en socialistisk skuta full med trygghetsnarkomaner (Sverige och svenskarna), och vi bör därför hantera problemen med dagens socialistiska välfärd försiktigt, för att inte skrämma bort dem direkt. Vårt mål är naturligtvis att få en bättre skola, vård och omsorg; det är målet som bör poängteras, och de inledande steg vi vill ta för att nå dit.

    Feminism och genusflum är många trötta på, och många inser även att det leder fel, så där kan vi enkelt vinna många röster. Jag håller helt med om att detta är en bra huvudpunkt att arbeta mer med.

    Vad gäller rätten till din kropp är jag inte lika övertygad om att vi kan vinna röster på drogliberalism, så vi måste vara noga med att få fram att skademinimering är ett motiv. Kanske bör vi tona ner drogliberalismen (de som gillar det hittar oss ändå) och tona upp legalisering av prostitution och ett av de få nya förbud vi förespråkar, nämligen omskärelse av minderåriga annat än i medicinskt syfte? Jag hoppas i varje fall att vi är emot föräldrars ”rätt” att skära bort kroppsdelar från sina barn 🙂

    För området lägre skatter bör vi kunna ge några konkreta förslag, exempelvis vad gäller bistånd och kultur. Inte för att vi vill lägga ner något av dessa, men de skall sluta skattefinansieras. Mindre stat och sänkta skatter är ett stort och viktigt område, och bör få mycket uppmärksamhet. Det är ju grunden för en bättre ”välfärd”, alltså bättre skola, vård och omsorg.

    En stor punkt att lägga till borde vara att vi generellt vill avskaffa lagar som inte rör interaktion mellan människor. Idag finns en massa lagar som detaljreglerar människors privatliv, men som bara påverkar enskild individ. Tyvärr har jag bara triviala irritationsmoment som bälteslag och hjälmlag att ge exempel på just nu, men det finns säkert många värre exempel. Man kan också ha med sådant som att avskaffa regler och förordningar som krånglar till exempelvis bostadsbyggande.

    Är det meningsfullt att lyfta fram hur vi ställer oss till EU? Det är ju en stor fråga eftersom de viktigaste besluten tas där. Själv gillar jag fredsprojektet EU, men det har ju vuxit till något väldigt klåfingrigt. Eftersom vi inte kan föra en liberal politik i Sverige om vi måste följa EU:s lagstiftning, så måste vi gå ur.

  2. Jag har sagt det förr, men det är väl lika bra att upprepa det: LP borde göra avskaffande av alla punktskatter till en stor fråga. Varför? Därför att det inte kan vara svårt att förklara att just punktskatter drabbar dem värst som har sämst råd att betala dem. Alla fattiga kommer att flockas till valurnorna och lägga sin röst på LP.

    Jag har också föreslagit avskaffande av kapitalskatter, Men det är ju inte alls lika lätt att förklara för gemene man att sådana skatter också i slutändan drabbar de fattiga. Det tas upp åtskilliga gånger på min ”Reismanblogg” (http://perolofsamuelsson3.wordpress.com/). Men det är ju inte en blogg som gemene man läser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s