Grekland: Vänstern och nationalister i koalition?

Jonas Sjöstedt (V) är glad över att Alexis Tsipras och hans Syriza tagit makten i Grekland. Åsa Romson säger i samma artikel följande:

”Det här ger ytterligare en signal till ett förändringsarbete inom eurozonen, hur man ska hantera behov av inte bara budgetrestriktivitet utan också möjligheter för länder att hitta andra politiska vägar framåt som ger befolkningen en framtidstro. Resultatet annars är ju att starka nationalistiska och i Grekland nazistiska stämningar hade kunnat blomma ut.”

Utan att riktigt känna någon vidare läsarglädje i att försöka följa den argumentationen kan vi dock konstatera att den goda Åsa tycker att det är bra att en samling halvkommunister tagit makten för att det motverkar nationalism och nazism. Låt oss då koll på vad det är för människor som är demokratins förkämpar i hennes världsbild:

Det är tur att Sverige står utanför EMU, annars hade vi kanske fått se Vänsterpartiet bilda en anti-EU-regering. Det går inte att behandla ett land hur illa som helst och det går inte att vända sig till överstatlighet och regleringar hur länge som helst innan det kommer en reaktion, och reaktion är inte alltid vacker.

Annonser

Nytt F!-fail i EU

Soraya Post (F!) förstade för Jean-Claude Juncker för att ”få inflytande”. Detta trots att det är allmänt kännt att Juncker är en EU-kramande kristdemokrat (typ) med samma respekt och vördnad för demokrati som jag har för bingolotto. Hon blev förtjänstfullt sågade för detta på alla möjliga ställen. Min senaste favorit på det temat är nog den här artikeln: https://feministisktperspektiv.se/2014/07/16/sveket-fran-soraya-post/

I veckan upptäckte dock även Post att Juncker inte är en feministisk svärmorsdröm (duh!) och uttalade sig om det:

”Through the EU Treaty, we have committed to ensuring gender equality and equal rights. This is clear from Article 23 of the Charter of Fundamental Rights and Article 8 of the Treaty on the Functioning of the European Union. It should therefore be an obvious starting point that the EU institutions have an equal representation of men and women.

The European Commission should set an example for the Member States and represent the EU’s fundamental values before the rest of the world. This is particularly important in times when fascism and anti-democratic forces are growing in Europe.

The President-elect of the Commission, Jean-Claude Juncker, has ahead of today’s vote proposed a college of commissioners where only 9 of 28 members are women. This composition does not live up to the commitment to ensure gender equality and equal rights. It does not live up to the definition of gender equality that the Commission itself has set out.

For this reason I have chosen to vote against the current proposal. I think it would be a betrayal of the EU’s fundamental values to accept a new college of Commissioners that is as unequal as the previous one.”

Det finns en hel del skoj med det här.

1. Du röstade för att Juncker skulle få leda EU och representera EU utåt. Han är en EU-kramande, äldre CIS-man som uttalat sig nedsättande om demokrati och öppenhet. Va sjutton förväntade du dig!?

2. När en politiker säger ”Obvious” så ska man akta sig. Vad är det som är självklart med att alla EU-institutioner ska sätta kön före kompetens bara för att män och kvinnor ska behandlas lika? Det är snarare tvärt om, reglerna är till för att kompetens ska gå föra kön.

3. Nu när hon upptäckt att folk faktiskt ibland uppmärksammar vad hon håller på med, då är det dags för lite feministiskt patos igen. Var sjutton var det när du röstade fram snubben du nu kritiserar bara för några månader sedan?

Vad gör Miljöpartiet i EU?

I någon form av försök att ge den här bloggen någon form av journalistiskt värde utöver att sprida diverse debattartiklar och till och från upplysa om vad Liberala partiet håller på med tänkte jag ta och fortsätta min granskning av vad våra partier pysslar med i EU-parlamentet. Förra veckans text behandlade SD och FI, varför jag idag fortsätter med Miljöpartiet.

Ledamöterna

Miljöpartiet har fyra parlamentsledamöter. Trots att jag generellt sett har väldigt svårt för Miljöpartiet har jag ett skapligt positivt intryck av samtliga förutom Linnea Engström, som jag inte har någon koll på alls.

 

Ledamöternas frågor, förslag och ställningstaganden

Max Andersson

Max Andersson

Max Anderson har under sin tid i Parlamentet endast ställt en fråga, och i övrigt gissningsvis varit en snäll gosse som suttit tyst på sin plats. Han ska dock ha beröm för att frågan trots allt är vettig, den handlar om huruvida EU ska börja använda sig av ett öppet format för dokument, ODF, snarare än .doc för att sluta vara så beroende av Microsoft. Även om kvantiteten på arbetet är absurt låg så är kvalitén anständig. Andersson sitter även i en hög delegationer, ungefär lika många som de flesta andra.

 

Bodil Ceballos

Bodil Ceballos

Ceballos sitter inte bara i fler delegationer än de flesta ledamöter jag tittat på, hon är även mer aktiv i parlamentet. Hon har lagt sju motioner, ställt två frågor och hållit fyra tal. Frågorna handlar om Sveriges vana att skeppa tillbaka flyktingar till Irak, på vilket hon fick det mest intetsägande svaret jag läst på rätt länge, och den andra handlar om säkerhetssituationen i Albanien och huruvida det är acceptabelt att skicka tillbaka människor dit.

I hennes tal vill hon ge mer skattepengar till Bolivia, framför någorlunda sansad kritik mot Israel och spekulerat i hur kemiska stridsmedel från Syrien bör förstöras. Motionerna består av ett otroligt ensidigt förslag på resolution om Israel/Palestina-konflikten, ett förslag om att skicka hjälp till Libyen, ett förvånansvärt sansat förslag om policy angående ISIS och Irak (utan några som helst hänvisningar till feministisk problemlösning), ett förslag till kritik av människorättssituationen i Burundi samt ytterligare ett par stycken på liknande eller samma teman.

Slutligen handlar hennes fyra tal i parlamentet om Israel/Palestina-konflikten (två stycken), barns och ungdomars rättigheter i Bolivia samt Syriens kemiska stridsmedel. Överlag framstår hon utifrån det hon producerat i Parlamentet, precis som förväntat, inte som något större fan av Israel men överlag sansad och kompetent. Möjligen blev meningen ”Vi Gröna stöder fullständigt både produktion och förstörelse av alla kemvapen i området – på vägen mot ett Mellanöstern helt fritt från kemvapen” ur Syrien-talet inte helt lyckat, men i övrigt har hon inte heller sagt något dumt.

Även om jag antagligen skiljer mig från Ceballos i åsikter, och gudarna vet att jag inte är en miljöpartist, är framstår hon som den sortens parlamentariker jag skulle vara glad över att ha som företrädare i händelse av att jag delade hennes åsikter. Ett rimligt fokus på några frågor, ett engagemang som löper ut i att hon faktiskt producerar saker och en sansad ton är inte att underskatta.

 

Linnea Engström

Linnea Engström

Engström har ingen registrerad aktivitet på EU-parlamentets hemsida. Hennes länkade webbplats, http://www.mp.se/linnea-engstrom, är fellänkad och vill man läsa om henne får man istället ta en titt på den här sidan. Där listar hon sina hjärtefrågor som HBTQ, Energi och Klimat vilket någorlunda motsvarar att hon sitter i kommittéer för ”the Environment, Public Health and Food Safety” och ”Women’s Rights and Gender Equality”. Skälet till att hon inte gjort något är att hon inte suttit så länge, hon tog över efter Isabella Lövin bara för några dagar sedan. Hennes föregångare, Isabella Lövin, hade en väldigt låg aktivitetsnivå i parlamentet och gjorde egentligen ingenting utom att hålla ett intellektuellt oärligt tal om växthuseffekten. Det finns absolut noll vetenskapliga bevis på att skogsbränder inte skulle inträffa om världens utsläpp av koldioxid var någon tiondels procent lägre, vilket är den största sänkningen EU kan stå för inom någon som helst rimlig tid. Engström kommer inte få särskilt svårt att överträffa sin föregångare.

 

Peter Eriksson

Peter Eriksson

Peter Eriksson har inga aktiviteter listade på EU-parlamentets hemsida men står som Vice-Chair för den gröna gruppen. Han är med i en kommitté, för industri, forskning och energi, samt delegationer rörande EU:s relationer med diverse länder i Östeuropa. Något av en besvikelse, då jag gärna lyssnar på han med lätt disträ ton och ofta en hel del sarkasm ondgör sig om ditten och datten.

 

Sammanfattning

Miljöpartiet ska vara glada att de har Bodil Ceballos i EU-parlamentet för de andra verkar inte få särskilt mycket gjort utifrån vad jag kan läsa mig till på EU-parlamentets hemsida. Via Max Andersson blogg hittar jag dock en debattartikel som han och Peter Eriksson skrev i dagarna, ”Frihandelsavtalet måste granskas mer öppet”, som är mycket bra och handlar om det nya så kallade frihandelsavtalet som Cecilia Malmström på alla sätt har försökt få igenom. Det finns alltså, trots allt, något positivt med de flesta ur Miljöpartiets uppställning och även om de knappast kan få godkänt för sin aktivitetsnivå och dessutom verkar pyssla väldigt lite med miljöfrågor (!) så är de mestadels inte på Fi/SD-nivå när det kommer till att ligga på latsidan. Sammantaget tycker jag de skött sig över förväntan. Å andra sidan säger det inte så mycket, då min förväntningar på miljöpartisters prestationer tenderar att vara på samma nivån som kvalitén på TV-shop.

Samtliga bilder från ovanstående text kommer från EU-parlamentets hemsida.

Granskning: SD:s och FI:s arbete i Europaparlamentet

Eftersom jag är on record med att påstå att Sverigedemokraterna (SD) inte kommer att få särskilt mycket gjort i Europaparlamentet tänkt jag ta och utvärdera vad som hänt såhär ~ett halvår efter valet. SD har två EU-parlamentariker (MEP), Peter Lundgren och Kristina Winberg.

Den förstnämnda sitter som medlem i kommittén för transport och turism, delegationen för relationer med USA och delegationen för relationer med Kanada. Kristina Winberg sitter i sin tur i kommittén för civila rättigheter, rättvisa och ”Home Affairs” samt delegationen för relationer med Mashreq-länderna.

SD:s två kandidater

Peter Lundgren har varit den aktivare av de två i parlamentet, då han hållit två tal. De kan läsas här och  här.Det första talet handlar om ungdomsarbetslöshet och har, så vitt jag förstår, ganska vettig innehåll men möjligen bör han inte visa upp det för sin gamla högstadielärare i Engelska.

Det andra är en ganska rejäl sågning av ordförande Martin Schulz. Detta är mycket bättre, då han verkar ha hållit talet på svenska och därmed avhjälpt det största problemet med det första.

Dessutom har vi en ordförande, Martin Schulz, som fullständigt saknar de mest grundläggande kunskaperna i demokrati. Det är nämligen att acceptera andras åsikter än sina egna med bibehållen respekt. Det vet han inte hur man gör.

Vi såg i tisdags när vi undertecknade avtalet med Ukraina att massor med människor på vänstersidan står upp och skriker om att få ordet, varpå Schulz frågar om det är någon som har något att tillägga. Sedan förvägrar han människorna på vänstersidan att få ordet. Det är direkt pinsamt att företrädas av en sådan ordförande här i parlamentet.

Även om han alltså inte gjort särskilt mycket, kan man trots allt skönja en god vilja hos personen ifråga och han har varken föreslagit något direkt korkat ställt till med något.

Kristina Winberg har hållit ett tal, på ett ensiffrigt antal meningar uppdelat i två stycken. Det handlar om att hon vill hjälpa flyktingars ohållbara situation genom att släppa in ännu färre och hjälpa dem på plats. Som jag fattat det hela är grunden för att bistånd alls skulle funka för att hjälpa flyktingar vetenskapligt sett rätt skakig och jag förstår inte hur det skulle motverka människosmuggling att göra det ännu svårare att få komma hit legalt.

Deras kommittéer och delegationer

Utifrån parlamentets hemsida verkar det som att de olika kommittéer som parlamentarikerna sitter i har möten någon eller några gånger i månaden och för närvarande håller på att hitta kommentarer för EU:s budget. Så vitt jag kan så, och jag blir gärna rättad här, så är ingen av kandidaterna inblandad i något som har något som helst med invandring att göra genom sina kommittéer.

Fi:s äventyr i parlamentet

Fi:s parlamentariker Soraya Post har i likhet med Kristina Winberg hållit ett tal i parlamentet. Som väntat finns det en del pärlor, framförallt följande citat:

”I dag, 2014, finns det nästan inga romer i EU eller utanför EU som får ta del av de mänskliga rättigheterna inom något område – rättigheter som är universella, odelbara och faktiskt gällande över hela världen.”

Hon ställer sig också bakom och uttrycker stöd för Stavros Lambrinidis, EU-parlamentets vicepresident. Detta verkar vara helt i linje med hennes idéer om att få inflytande genom att berömma människor i maktposition för att ”få inflytande”. Något mer förvånande är att hon ger stöd till Lívia Járóka från ungerska Fidesz. Det finns trots allt en del att invända emot att få in Fidesz och mänskliga rättigheter i samma mening. Exempel här, här och här.

I övrigt sitter Post i en underkommitté för mänskliga rättigheter samt kommittén för civila rättigheter, rättvisa och ”Home Affairs” (samma som Winberg). Det är ganska intressant att båda två varit så lika varandra i parlamentet, även om Winberg inte öppet uttalat stöd för högerpartier av tveksamt rykte.

Fi:s intryck på EU-parlamentet sträcker sig alltså fortfarande till att de vill bygga rulltrappor från Parlamentet till garaget där limousinerna står.

Sammanfattning

Från SD:s sida har två personer, plus assistenter, har alltså sammantaget fått ihop tre korta tal på ett halvårs arbete och visar inga som helst spår av att ha påverkat någonting alls. Möjligen kan de sägas ha hjälpt Europe of freedom and direct democracy Group  att bli större, vilket är bra då åtminstone några stycken av de bästa partierna i Europaparlamentet därmed får mer inflytande. Fi och sin sida vill inte vara bättre, utan siktar istället lågt och träffar ännu lägre och lyckas få SD att framstå som ett gäng arbetsmyror. Det är nog inte helt otroligt att åtminstone två av tre parlamentariker skulle passa in på en lista över Sveriges mest menlösa parlamentariker.

 

Samtliga bilder från ovanstående text kommer från EU-parlamentets hemsida.

Nigel Farage pratar om EU:s nya ledare

Efter att Feministiskt initiativs representant röstat ja till EU:s nya ledare och totalt missat att i princip alla andra, inklusive vänsterpartiet, är överens om att han är en elitistisk och maktgalen politruk  kan det vara värt att lyssna på förnuftets röst i EU, Nigel Farage, som sågar EU:s nya mäktige ledare vid fotknölarna.

Det händer att den gode herr Farage säger något dumt, men för det mesta är han en otroligt frisk fläkt och i mina ögon den enskilda person som de sista tio åren gjort mest för att skapa ett fritt Europa, som snart kan vara utan ett överstatlig och maktgalet EU. Om vi, gudarna villiga, slipper ett EU:s förenta stater trots de ansträngningar som görs statskramarna runt om Europa och även de flesta etablerade partier i Sverige, är det mycket tack vare Farage som nu håller på att ta England ut ur EU. Jag hoppas att Sverige kan följa efter ganska fort.

Jag funderar även på att försöka grunda en svensk fanclub för den gode Farage, en liten organisation som visar vår uppskattning och kanske ibland träffas och tar några öl. Någon som är sugen på att hjälpa till?

EU blev just ännu sämre

Johan Norbergs facebooksida postade just följande:

Jean-Claude Juncker is the new EU Commission President, and it is hailed by the European Parliament as a victory for democracy and popular participation. Here are Juncker’s top-four quotes:

1) ”When it becomes serious, you have to lie.” – 2011

2) ”If it’s a Yes, we will say ‘on we go’, and if it’s a No we will say ‘we continue’.” – Juncker on the French EU constitution referendum, 2005

3) ”I’m ready to be insulted as being insufficiently democratic, but I want to be serious … I am for secret, dark debates.” – 2011

4) ”We decide on something, leave it lying around and wait and see what happens. If no one kicks up a fuss, because most people don’t understand what has been decided, we continue step by step until there is no turning back.” – 1999

 

Var det någon som sa odemokratiskt?

UKIP, Nigel Farage och SD

Under en tid har det varit lite liv om att SD har gått med i samma EU-parlamentsgrupp som UKIP. Jag är ett stort fan av UKIP:s ledare Nigel Farage och anser att hans självbiografi är något av det bästa jag läst på flera år. Det betyder inte att jag står bakom allt han gör. Hans uttalande om människor från Rumänien var både klumpigt och rätt korkat, och jag tror att han, precis som vår egen Göran Persson gjorde för ett tiotal år sedan, överdriver farorna med så kallad ”social turism”. Det finns naturligtvis en risk för sådant, och i de fall sådan inträffar är det faktiskt förjävligt, men jag tror inte att det är så utbrett som Farage hävdar, Persson hävdade och SD antagligen tror. Har någon statistik på motsatsen, att EU-medborgare flyttar till andra länder för att leva på bidrag, så visa mig gärna.

I svensk media har det gjorts en stor poäng av att SD har gått med i samma grupp som UKIP. Jag tycker personligen att SD i princip är sossar med sverigeflaggor och ett och annat järnrör, vilket i och för sig är störigt, men kanske inte tillräckligt för att misstänkliggöra den största positiva kraften i EU-parlamentet, det vill säga UKIP. S och SD har redan samma invandringspolitik, vill båda värna välfärdsstaten och är rejält konservativa när det kommer till frågor kring social frihet. Min teori om varför det finns en del partier med på många sätt lite tveksamma agendor i en del partigrupper är helt enkelt att dessa grupper skapats enligt Kajsa Warg-metoden, man tager vad man haver. Vill du hitta stora partier som är EU-kritiska och inte är rejält långt ut till vänster blir det helt enkelt en blandning av rejäla liberaler och en och annan nationalist. Låt oss ta en titt på vad ”Europe of Freedom and Democracy”-gruppen består av:

1. Ett libertarianskt parti vid från Tjeckien, med namnet Free Citizens’ Party.

2. En fransk tant vid namn Joëlle Bergeron som blev utslängd från ett nationalistiskt franskt parti eftersom hon ville ge invandrare bättre möjligheter till att rösta i franska val.

3. Italiens ”Five Star Movement”. Jag har inte förstått riktigt vad det är för grupp, men på wikipedia kan man läsa följande: ”The ”five stars” are a reference to five key issues: public water, sustainable transport, sustainable development, connectivity, and environmentalism.” Som jag fattar det bildades hela rörelsen som en reaktion emot politisk korruption och dylikt, varför det är naturligt att de är hårda EU-kritiker.

4. ”Union of Greens and Farmers” från Lettland. Så vitt jag förstår är det någon slags blandning av miljöpartiet och gamla bondeförbundet.

5. ”Order and Justice”, tidigare  Liberal Democratic Party, som av beskriver sig själva som ett vänsterpart men verkar anses vara ett högerparti. Jag har aldrig hört talas om dem, men de verkar ha samarbetat med landets socialdemokrater så de borde åtminstone inte vara rena högerextremister.

6. Sverigedemokraterna

7. UKIP

Med andra ord handlar det om en salig blandning, där ett par partier har en nationalistisk dragning. Låt oss då istället titta på vad andra grupper i parlamentet innehåller för slags partier. Vänsterpartiet tillhör gruppen ”European United Left–Nordic Green Left”. Såhär står det på gruppens hemsida angående gruppens historia:

”For many years the various parties of the alternative left worked together in the same group in the European Parliament: the Communist and Allies Group.In 1989, four parties, the Italian CP; the United Left of Spain, the SPP of Denmark and Synaspismos of Greece decided to form a Group called the Gauche Unitaire Européenne (GUE). (Its English name was European Unitarian Left, subsequently changed in 1992 to European United Left.)

The remaining parties, PCF of France, PCP of Portugal, KKE of Greece were joined by one MEP from Workers’ Party of Ireland to form the Coalition des Gauches / Left Unity Group.

In early 1993, the Italian CP, renamed the PDS, who had already joined the Socialist International in 1991, moved from GUE to join the Socialist Group in the European Parliament.

After the European Elections of June 1994, a process of gathering together all the forces of the non-social democratic left then began. This alliance, enlarged to include other parties, was established as a political group at the beginning of the fourth parliamentary term, under the name Confederal Group of the European United Left (GUE). The member parties were: United Left of Spain; the Communist Party of France; Communist Refoundation of Italy; the Communist Party of Portugal; the Communist Party of Greece; and Synaspismos of Greece.”

Det är alltså en grupp bildad av mestadels kommunister. Kollar man på nuvarande uppställning medlemmar så sportar åtminstone två av dem helt öppet hammaren och skäran… Bland de partier som listas på wiki som medlemmar finns bland annat ett kommunistparti från Cypern (dock ej fullvärdiga medlemmar om jag fattar saken rätt), Tjeckiens kommunistparti, ett gäng andra kommunistpartier av olika slag och Sinn Féin. Gruppens största parti verkar vara SYRIZA, som enligt wikipedia för ett tiotal år sedan grundades av ”a broad array of groups (thirteen in total) and independent politicians, including democratic socialists and green left groups, as well as Maoist, Trotskyist, and eurocommunist organisations.” Personligen tycker jag att detta slå SD i extremistpoäng med hästlängder.

Miljöpartiet sitter i den gröna gruppen, bland annat med ”Initiative for Catalonia Greens” som enligt wikipedia vill ”fasa ut kapitalismen”. KD och M sitter i gruppen ”European People’s Party” med ungerska Fidesz, Berlusconi’s italienska Forza Italia och åtminstone något eller några partier med nationalistiska dragningar.

Min åsikt i det hela är nog att eftersom grupptillhörighet i parlamentet ger ett gäng fördelar så har det kanske bildats fler allianser än vad som skulle uppstå på naturlig väg. Jag är därför rätt säker på att det, givet orken att sitta och gräva en eftermiddag, går att hitta en hel massa tveksamheter i varenda parlamentsgrupp. Jag tror inte heller att UKIP:s grupp är ens i närheten av den värsta när det kommer till att ha suspekta medlemmar.

Slutligen vill jag nämna att jag verkligen önskar att vi lämnar EU så fort som möjligt, och även om jag, som jag tidigare slog fast, inte har mycket till övers för Sverigedemokrater i övrigt så önskar jag både dem och diverse vänsterkrafter lycka till med arbetet att få Sverige ut ur EU. Ett politiskt förslag ska nämligen inte bedömas utifrån vem som lade det, utan utifrån hur bra det är. Även (åtminstone en del) blinda hönor hittar frön.

Eftersom detta inlägg även berör EU vill jag för övrigt inkludera detta videoklipp: