Jag har, min ovårdade frisyr till trots, en jur.kand. Som fördjupning skrev jag om spelteori i förhandlingar. Utifrån detta tänker här förklara varför spelteori dikterar att uppgörelsen inte bara är dum i största allmänhet, utan helt enkelt objektivt dålig för alliansen. För att bevisa det behöver vi först definiera diverse saker. Vi börjar med att slå fast vad uppgörelsen innebär, det går att läsa här. Dessa fyra punkter listas, och för enkelhetens skull är det dessa vi använder.
Uppgörelsen
- Den statsministerkandidat som samlar stöd från den partikonstellation som är större än alla andra tänkbara regeringskonstellationer ska släppas fram.
- En minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget.
- Utbrytningar ur budgeten ska inte vara möjliga.
- Överenskommelsen pekar ut tre politiska områden för samarbete och samtal.
Punkt fyra har ingenting med övriga punkter att göra, och även om det är trevligt med långsiktiga lösningar där partierna är överens. Alla har i handling, om än inte alltid ord, gjort sitt bästa för att avskaffa vårt militära försvar och underfinansiera pensionssystemet varför det knappast är några konstigheter. Energiuppgörelsen gissar jag att Löfven gärna ville ha för att slippa den värsta idiotin från vänsterhållet, men innan vi vet vad den innebär är det knappast värt att diskutera den. Punkt fyra är alltså rimligen vagt positivt för alla inblandade partier när det kommer till att få igenom sin politik.
Punkt tre handlar om att Alliansen inte längre ska få använda sig av det fulspel som SD och Socialisterna samarbetade för att utnyttja förra valet. För detta behövs i vilket fall en majoritet i riksdagen varför den i princip är att likställa med både punkt ett och två som båda handlar om att släppa fram den största minoriteten. Noterbart är för övrigt att S+MP inte är större än Alliansen utan V, vilket känns lite weird, men jag antar att det är därför punkt ett är skriven lite klurigt.
Sammanfattningsvis är det centrala i uppgörelsen alltså att den mindre minoriteten inte ska föra fram några egna alternativ till budget eller försöka utse en statsminister som de faktiskt tycker om. Skälet till detta uppges vara att inte ge SD inflytande. Ytterligare skäl verkar vara att gå runt folkviljan såtillvida att en regerings förslag inte ska kunna fällas bara för att en majoritet av befolkningens företrädare i riksdagen inte tycker om dem. Det sistnämnda har jag vissa etiska frågor kring, men de kan vi lämna till ett senare tillfälle. Slutligen vill jag nämna att uppgörelsen handlar om budgeten, inte om lagförslag, varför SD + Alliansen fortfarande kan fälla lagförslag hur de vill, precis som att Nationalisterna + Socialisterna kan fälla Alliansens lagförslag lika lätt om Alliansen blir större än S+V+MP nästa gång.
Alliansens mål
Alliansen har rimligen följande primära mål:
- Få igenom sin politik i så stor utsträckning som möjligt.
Utöver detta har de rimligen också sekundära mål, av typen:
- Hindra SD från att få inflytande, där inflytande är definierat som att SD:s linje går igenom. Att hävda att SD-inflytande som leder till att alliansen får igenom sin politik utan att behöva ändra på något är dåligt är direkt barnsligt.
- Öka sina möjligheter att vinna nästa val.
- Bevara sina platser vid köttgrytorna i form av välbetalda riksdagsjobb, partistöd osv.
Jag har med stor sannolikhet missat något sekundärt mål, men detta bör vara en ganska rättvis bild av vad de vill uppnå.
Best alternative to a negotiated agreement (BATNA)
Innan varje förhandling bör varje part med självrespekt och en vilja att uppnå något positivt fastslå sin BATNA. Du vill aldrig, efter en förhandling, gå med på något som gör din situation sämre än innan förhandlingarna utifrån de mål du har. Vi måste alltså lista ut vilket BATNA Alliansen hade. Som jag uppfattar det, och jag tror inte det är särskilt kontroversiellt, kan det sammanfattas såhär:
- Nyval, inklusive stora möjligheter att peka ut Löfvens totala oförmåga att regera. Stor risk för en parlamentarisk situation efter valet liknande nuvarande, två block som båda saknar egen majoritet varför SD avgör vilken budget som går igenom och kan hindra enskilda förslag om det andra blocket också vill detta.
Vad är bäst, BATNA eller nuvarande situation?
Ovan framgår att det under BATNA blir nyval och att det finns en risk för att SD kan fälla förslag om de får stöd av oppositionsblocket. För att få igenom en budget de närmaste tre åren är uppgörelsen objektivt dålig, eftersom den utgör en dominerad strategi. Detta då Alliansen medvetet gett upp alla sina chanser att få igenom en budget. Om Alliansen förlorar nästa val är situationen likaledes fortsatt objektivt dålig, då de medvetet gett upp alla möjligheter att få igenom sin budget. Om Alliansen vinner nästa val i majoritet spelar uppgörelsen ingen roll, eftersom de inte behöver stöd av Socialisterna. Den enda situationen där Alliansen har någon som helst uppsida av uppgörelsen är alltså om de vinner nästa val i minoritet.
En sista utväg, Alliansen vinner i minoritet nästa val.
Som framgår ovan så kan alltså uppgörelsen bara vara bättre i ett utfall av tre. Om Alliansens förlorar nästa val är den en dominerad strategi och därmed definitionsmässigt dålig. Om Alliansen vinner i egen majoritet spelar den ingen roll, eftersom SD och Socialisterna kan rösta hur som helst utan att det påverkar. Vinner Alliansen i minoritet blir situationen som under förra mandatperioden. Utan överenskommelsen finns det en risk att vissa förslag faller och att SD kan samarbeta med S, V, MP och eventuellt FI för att fälla en borgerlig budget eller bryta ut delar av den. Historiskt sett har detta inte skett särskilt ofta eller i någon större omfattning. Det får dock anses vara marginellt sämre än att Socialisterna lovat att inte göra så. Detta givet att vi litar på att Stefan ”Jag regerar inte med en Alliansbudget” Löfven, Gustav ”Jag vänder skolan på 100 dagar” Fridolin och Åsa ”Allt är männens fel” Romson håller vad de lovar.
En sammanfattning i form av en ekvation
Vi vet redan att uppgörelsen var objektivt sämre än alternativet när det kommer till att få igenom budgetar den här mandatperioden. Nästa mandatperiod är uppgörelsen antingen neutral/värdelös i händelse av att endera block får egen majoritet, dålig om Socialisterna blir största block och bra om alliansen blir det. Låt oss ge dessa följande värden:
Om det förlorade värdet av mandatperiod ett (M1) är större än det eventuella positiva värdet av mandatperiod två (M2) definierat som (sannolikheten för alliansen största minoritet) – (sannolikheten för Socialisterna största minoritet) är uppgörelsen dålig, och om det är mindre är uppgörelsen positiv.
För att räkna på detta behöver vi göra en massa uppskattningar och gissningar om sannolikheter som jag inte är kompetent nog att göra. DDet går dock att konstatera att Alliansen endast tjänar på den här uppgörelsen om de är väldigt säker, gissningsvis 80%+, på att de vinner i minoritet nästa val. Detta om det primära målet är att få igenom sina budgetar och därmed bestämma över Sveriges ekonomiska politik.
Alternativa förklaringar
Givet att Alliansen faktiskt vill ha igenom sina budgetar och att de inte redan nu med extremt hög säkerhet vet hur nästa val utfaller så är de antingen dumma i huvudet eller så har jag i min sammanställning ovan missat något centralt. Antagligen har Alliansen andra mål med uppgörelsen än de som finns ovan. En som ofta förs fram är att förneka SD inflytande. Den förklaringen är för korkad för att ens behöva undersökas, det enda sättet SD får igenom en ”rasistisk” budget är om Alliansen eller Socialisterna stödjer den, vilket de inte gör eftersom de inte är ”rasister”. Min gissning är istället något av följande:
1. De är rädda för att förlora riksdagsplatser i ett eventuellt nyval. KD ligger nära spärren och SD har gått framåt i undersökningar. Trots att Alliansen tagit in på den rödgröna röran kan de vara rädda för nyval såtillvida att de inte vill riskera KD och riksdagsplatser för en, enligt deras bedömningar, begränsad uppsida.
2. Moderaternas nya ledarinna anses inte redo att leda alliansen.
3. Alliansen vill helt enkelt låta Löfven göra bort sig i tre och ett halvt år till innan nästa val, och på så sätt garantera en valseger.
Ambjörn Hedblom 